Förbättringar, status Quo eller fortsatt tillbakagång?

Detta temanummer av vårt försvar behandlar ett antal viktiga områden kopplade till försvarets fortsatta utveckling. Det gäller såväl det militära försvaret som samhällsförsvarets icke militära delar. Idén till ett temanummer uppkom i samband med kriget i Georgien och det nymornade intresse för vårt lands säkerhet som detta krig har resulterat i. Syftet är att servera läsekretsen artiklar som innehåller den nödvändiga kombinationen av kritisk granskning av utvecklingen parad med konstruktivt tänkande. Temanumret vill på detta sätt bidra till en saklig debatt riktat mot en läsekrets som förhoppningsvis skall omfatta fler människor än de som utgörs av allmänna försvarsföreningens medlemmar.

Således är det föreningens förhoppning att temanumret skall få en bred spridning och engagera människor att delta i debatten kring försvars- och säkerhetsfrågorna. Att denna debatt spelat en mycket undanskymd roll i den diskussion som kontinuerligt förs om viktiga samhällsfrågor sammanhänger mycket med att försvars- och säkerhetsfrågorna tenderat att uppfattats som ”icke-frågor” under senare år. Denna utveckling är olycklig utifrån det enkla faktum att allt samhällsbyggande grundas på säkerhet. Detta accentueras i samband med våra internationella insatser. Att vikten av samhällets rättsskapande funktioner betonas av våra politiker är gott och väl. Lika angeläget borde det vara att tala om för medborgarna att det internationella samfundet förväntar sig att Sverige klarar av att hävda av den territoriella integriteten. En konsekvens av detta är att vi själva måste ha förmåga att hantera kriser som kan erfordra insatser med militära maktmedel. Detta är angeläget eftersom vår militära alliansfrihet kräver en minsta egenförmåga. Vad allvarligare väpnade konflikter kan kräva av svensk försvarsförmåga kommer att behandlas utförligare i vårt försvar under nästa år.

Under kommande halvår har vi att förvänta ett budget- och propositionsarbete som kommer att generera politiska beslut rörande Försvarsmaktens utformning och uppgifter för de närmaste åren. Försvarsdepartementets planeringsanvisningar, vilket är ett centralt dokument för att Försvarsmakten skall kunna inkomma med ett underlag till regeringen har när detta skrivs (12:e september) ännu ej inkommit till Högkvarteret. Officiellt anges skälet vara regeringens önskan att göra en fördjupad analys av det nyligen avslutade kriget i Georgien. Må vara att detta kan vara skälet, samtidigt som det kan antas att regeringen har svårt att komma överens inbördes om vilken ekonomisk nivå som skall tilldelas Försvarsmakten. Om inte medel tillförs kommer Försvarsmakten att disponera 500 miljoner mindre under år 2009 och 2010 jämfört med innevarande år. Signaleffekten av detta gentemot omvärlden är inte svår att föreställa sig. Regeringens förklaring att inga ytterligare förband skall läggas ner väcker frågetecken. Avses fredsförband eller förband i insatsorganisationen? Avseende förband i insatsorganisationen så blir resultatet, såvida inte ytterligare medel tillförs, en minskning på cirka 30 procent för arméns del och en JAS division mindre för flygvapnets. Uppgifter förekommer att hemvärnets förbandsvolym samtidigt skulle minska med 40 procent.

Många människor med engagemang i försvars- och säkerhetsfrågorna känner oro inför en utveckling som kan innebära en fortsatt reducerad militär försvarsförmåga samtidigt som utvecklandet av ett substantiellt samhällsförsvar dröjer. Det paradoxala är att samtidigt som tongivande försvarspolitiker hävdar betydelsen av att vidta åtgärder som förbättrar säkerheten för ett antal kritiska samhällsfunktioner så diskuteras detta i mycket liten utsträckning. En debatt har däremot kommit till stånd rörande det militära försvaret som ett resultat av kriget i Georgien. Denna debatt har som vanligt i stor utsträckning fokuserat kring försvarsekonomin. Vi ser en aggressivare rysk säkerhetspolitik och kan lyssna till en hårdnande retorik mellan Moskva och ett antal NATO- och EU-länder. Inte minst relationerna mellan Ryssland och USA har blivit åtskilligt frostigare. Detta lyfts visserligen fram men tenderar att skymmas av den kamerala exercisen.

Debatten behöver lyftas till att avhandla svensk säkerhets- och försvarspolitik, Försvarsmaktens roll och utveckling liksom frågan om hur de civila delarna av samhällsförsvaret skall se ut. Dessa frågor kan engagera människorna och i detta syfte har föreliggande temanummer tillkommit.