Ulf Nihlén:

Österrikisk tragedi

När Hitlers stridsvagnar tidigt på morgonen den 12 mars 1938 rullade över gränsen till Österrike för att ansluta detta land till Tyskland hyllades han av entusiastiska folkmassor. (En av de många som reservationslöst stödde ”Anschluss” var Kurt Waldheim som senare blev FN:s generalsekreterare och därefter Österrikes president.)

”Anschluss” ändrade ödesdigert historiens gång och var det schackdrag som direkt ledde fram till andra världskrigets inferno.

Drömmen om en återförening mellan Österrike och Tyskland, mellan två länder med samma språk, kultur och historia, var annars av betydligt äldre datum. ”Anschluss” 1938 var inte en okomplicerad historia om vargen som uppslukar lammet; snarare handlar det om lammet som ville bli uppslukat.

De svåra förhållandena i Österrike på 1920-talet, med svält, arbetslöshet, inflation, krigsskadestånd och politisk oro, gav näring åt strävandena att genom en nära anknytning till Tyskland kompensera bl a territoriella förluster under första världskriget.

Statskupp

Det mest högljudda språkröret för en sådan återförening blev det österrikiska nazistpartiet – en aggressiv filial till det tyska – men också utanför partiet hade ”Anschluss” starkt stöd.

I juni 1933 förbjöd den österrikiske förbundskanslern Dollfuss det inhemska nazistpartiet. Nazisterna svarade med en statskupp, som dock snabbt slogs ner. Men då var Dollfuss död – skjuten. Hans efterföljare blev Kurt von Schuschnigg, även han motståndare till ”Anschluss”-tanken.

Men Schuschnigg togs snar under specialbehandling av Hitler. Under ett möte med den tyske diktatorn 2 mars 1938 talade eller rättare sagt skrek Hitler hysteriskt i två timmar. ”Den österrikiska frågan måste omedelbart lösas”, vrålade han. Annars skulle hans trupper tåga in om några timmar.

Schuschnigg tvingades tillsist underteckna ett dekret som bestämde att nazisten Seyss-Inquart utnämndes till inrikesminister i Österrike och att det österrikiska nazistpartiet åter legaliserades.

Trojansk häst

Med Hitlers trojanska häst innanför gränsen gick det österrikiska dramat snabbt mot sin tragiska kulmen. Då tog Schuschnigg en desperat chans. För att beröva Hitler argumentet att majoriteten av österrikarna var för ”Anschluss” beslöt kanslern att utlösa en folkomröstning om återföreningen till den 13 mars. Han satte då främst sitt hopp till arbetarklassen, sedan gammalt antinazistisk.

Beslutet kom som en kalldusch för Hitler. Rädd för en folkomröstning och rasande över att Schuschnigg vågat trotsa honom bestämde han sig för att ta Österrike med våld den 12 mars, lördagen före omröstningen.

Men nu orkade Schuschnigg inte längre. Han inställde folkomröstningen och begärde avsked. Samtidigt dikterade Göring, Hitlers ställföreträdare, ett telegram, som Seyss-Inquart – nu utnämnd till förbundskansler – senare skulle skicka honom: ”Den provisoriska österrikiska regeringen, som efter Schuschniggs avgång anser det vara sin uppgift att upprätthålla fred och ordning i Österrike, sänder den tyska regeringen sin energiska bön att stödja den i dess uppgift och hjälpa den att hindra blodsutgjutelse. Den ber därför den tyska regeringen att sända tyska trupper fortast möjligt.”

Invasion

Den 12 mars strömmade tyska trupper utan att möta motstånd in i landet. Tre dagar senare talade Hitler till jublande människomassor nedanför segertribunalen på Habsburgarnas Hofburg i Wien. ”Jag vill i detta ögonblick tacka Honom, som en gång lät mig gå härifrån och lät mig återvända till mitt hemland för att nu föra det åter till ”Tyska riket” nästan snyftade han fram.

Den forne österrikiske dagdrivaren och vykortsmålaren hade återvänt hem!

Samma dag antog den Österrikiska regeringen utan diskussion en lag enligt vilken Österrike förvandlades till en provins i Tyska riket med Seyss-Inquart som riksståthållare.

Terror

När jublet över den tyska invasionen tystnat kom det brutala uppvaknandet. Bara några dagar efter Hitlers triumfatoriska intåg inledde Gestapo arresteringarna – bara i Wien skulle nära 80 000 människor, framför allt judar, drabbas. Tiotusentals arkebuserades eller bara ”försvann”. Företag och fabriker beslagtogs, den österrikiska nationalbankens hela guldreserv transporterades till Tyskland, kulturlivet likriktades.

Under andra världskriget sögs Österrike ut till sista blodsdroppen och massor av österrikare stupade på Hitlers krigsskådeplatser. Först i mars 1945 – när ryssarna trängde in i Wien – tog mardrömmen slut.

Österrike fick sannerligen dyrt betala för sitt ”Anschluss”.

Ulf Nihlén är frilansjournalist.

Hitler passerar gränsen till Österrike den 12 mars 1938. Den tyska diktatorn följde själv med de tyska trupperna och förklarade senare att hans beslut att införliva Österrike träffades då han återsåg sin hemstad Linz. I själva verket hade införlivandet länge varit en fast målsättning för Hitler!

Foto: Arkivbild