Jarl Lundgren:

Sveriges hemvärn och Barbro ”Bang” Alving

Att pacifisten och feministen ”Bang” var en av de stora inspiratörerna inför skapandet av Sveriges hemvärn är nog en nyhet för de flesta.

I en nyutkommen bok Demokrat och krigsfrivillig – 1940-talets hemvärn – en brygga mellan krigsmakt och folklig kultur speglar författaren och FN-veteranen lars Brink stämningsläget 1940 och hur erfarenheterna från finska vinterkriget skapade grunden till en genuin försvarsvilja. Sveriges hemvärn blev en logisk manifestation av denna vilja. Bland dem som särskilt framhålls som ideologisk motor är journalisten Barbro ”Band” Alving. ”Det var svårt att vara pacifist under vinterkriget – jag klarade det inte” säger hon. I sina artiklar från krigsskådeplatsen i öster tar hon stark ställning för Finlands sak, för den finske soldaten och inte minst för Lotta Svärd-rörelsen. Att kvinnosakskvinnan och antimilitaristen Bang var så aktiv är ett av många exempel på de unika försvarsvilja som uppstod i vårt land skriver Brink.

Andra exempel på uppslutningen var det nära samarbetet med hembygdsföreningar och andra delar av de svenska folkrörelserna. Det synes ha varit en förutsättning för den snabba uppbyggnaden till 100 000 man på några månader.

Raoul Wallenberg

En del överraskningar som här inte skall avslöjas möter i boken. Raoul Wallenberg är ett intressant namn, Den blivande diplomaten i Budapest hade en roll i det nya hemvärnet som kan ha bidragit till hans humanitära framgångar under slutstriderna i Ungern 1945.

Författaren har själv en gedigen militär bakgrund. Han är mångårig hemvärnsman och en av få som utan att vara yrkesmilitär nått posten som hemvärnsbataljonschef, en befattning han under lång tid upprätthöll i Dalsland. Idag är han kulturchef i tidningen Hemvärnet. På det tidiga 60-talet var Lars Brink FN-soldat i Kongo och tillhörde spjutspetsen vid den svenska stormningen av Camp Massart där Tshombes gendarmer förskansat sig. Jag hade förmånen att som ung löjtnant få samarbeta med denne veteran då den första svenska Cypern-bataljonen under översten Jonas Waerns ledning 1964 avlöste brittiska kolonialstyrkor. Deras yrkessoldater – perfekta i puts och parad tyckte att vi mest liknade ett ”home guard”. Efter några hårdföra men samtidigt eleganta svenska operationer ändrade engelsmännen inställning och blev motvilliga beundrare av våra värnpliktssoldater. Det är lätt att se kopplingen mellan det folkligt förankrade hemvärnet och svenska värnpliktiga soldater rekryterade ur alla samhällsgrupper.

Lars Brink doktorerar i år i ämnet Hemvärnets uppkomst. Den nu utgivna boken är en sammanfattning av avhandlingen. Den är blygsam till formatet, 64 sidor med svartvita bilder och betingar det facila priset av c:a 100 kronor. Boken är inte enbart ett tidsdokument. Den visar på allmängiltiga sanningar om de påfrestningar vi kan utsättas för i en osäker framtid. Nya pacifister och defaitister i politisk och militär ledning kan finna vägledning och styrka om de tar sig tid att studera boken.

Jarl Lundgren är överstelöjtnant.

Lars Brink: Demokrat och krigsfrivillig. 1940-talets hemvärn – en brygga mellan krigsmakt och kultur. Förlag: Text & Bild Konsult, Göteborg. ISBN 978-91-972188-7-0.

Hemvärnsbefäl under tidigt 40-tal.

Foto: Tidningen Hemvärnets arkiv.