Olof Santesson:

Han behåller tron på ett samlat Irak

Iraks framtid är osäker men inte hopplös. Landet skulle kunna hålla samman och utvecklas i demokratisk riktning. USA:s krig med alla dess felgrepp och mörka sidor har i alla fall skapat förutsättningar som inte fanns under Saddam Husseins skräckvälde. Så skulle man aningen pressat sammanfatta ambassadören Henrik Amneus budskap till sina läsare.

De flesta av oss känner Irak mest som USA:s kris. Landets egna förutsättningar att finna sin form utspelas blott alltför mycket i skuggan av supermaktens ansträngningar att komma ur självförvållat utdraget elände. Det gäller att hitta några hållpunkter. Då är en erfaren diplomat ingen dålig reseledare. Henrik Amneus har i boken Vägval Irak skrivit en behändig historiebok för den som kan vilja söka kurslitteratur vid sidan av en efterhand alltmer ojämn nyhetsrapportering.

Med Amneus möter man en vägvisare som har tagit ställning. Som meningsfrände med författaren Sigrid Kahle har han personliga minnen från ett Irak före Saddam Hussein, en tid av betydande framsteg industriellt, utbildnings- och hälsomässigt, då människor i det dagliga umgänget inte i första hand satte religiösa eller etniska etiketter på sina medmänniskor. Det var med kriget mot Iran 1980-1988 som regimen förödde ett spirande välstånd.

Efter det segerrika amerikanska fälttåget mot diktaturen våren 2003, men innan det nya våldet hade stegrats mot en hotande kulmen, satte författaren också sin bedömarrykte på spel genom att tämligen bestämt avfärda tanken på ett kommande inbördeskrig mellan shiiter, sunniter och kurder. Han var tidigt ute men har kunnat hålla fast vid sin analys genom krisens skiftande faser.

I botten ligger också vad man kan kalla en vägran hos denne diplomat att acceptera att Mellersta Östern skulle vara en mera våldspräglad region än andra. När det gäller landet mellan Eufrat och Tigris, det gamla Mesopotamien, hävdar han att det efter osmanväldets sönderfall ur tre separata områden växte fram en irakisk nationell identitet i kamp mot britterna som nya härskare. Det är alltså i författarens ögon inte som ofta sägs en konstlad statsbildning utan historia och framtid.

Som UD-tjänsteman hade Amneus råkat vara på plats under två skickelsedigra perioder för Mellersta Östern i allmänhet och Irak i synnerhet. Han tjänstgjorde som andre ambassadsekreterare i Bagdad 1965-1967, d v s han
hann uppleva effekterna av sexdagarskriget då Israels stora militära seger gav den muslimska världen en chock som gav bestående negativa låsningar. Åren1988-1991 var han tillbaka som ambassadör och upplevde såväl slutfasen av det åttaåriga kriget mellan Irak och Iran som Kuwaitkriget. Författaren bjuder sålunda på både erfarenheter och åsikter.

De egna upplevelserna först. Det kapitel som Amneus ägnar åt sina egna mellanhavanden med Saddam Husseins regim bryter sig ut bokens övervägande analytiska huvuddel och är både livligast och mest upplysande. Kuslig är berättelsen om hur han hjälplöst för sista gången besöker en landsman som den irakiske härskaren låter avrätta.

Efter Saddam Husseins invasion av Kuwait och därmed den internationella krisens utbrott fick författaren inledningsvis bråda dagar när Sverige åtog sig att vara skyddsmakt åt Storbritannien, en grannlaga uppgift med tanke på det landets förflutna som kolonialherre under Iraks tillblivelse. Till den kom ansvaret mot mer än hundra landsmän som inför hotande flygangrepp från USA-alliansen vägrades lämna Irak och som vi här hemma liknade vid en gisslan.

Svenskarna var dock ingen gisslan mot amerikanska bomber, konstaterar Amneus. Men läget var besvärligt nog för den svenska kolonin som i augusti 1990 tvingades bort från det ockuperade Kuwait men som sedan hindrades att resa hem via Irak Här ville irakierna bisarrt nog endast låta åtta procent lämna landet, men Amneus lyckades höja siffran till tio procent och lyckades dessutom smuggla ut en livrädd amerikanska.

För återstoden och de egentliga Iraksvenskarna, företagstjänstemän, tekniker, läkare och FN-personal, var det en pressande tid inför hotande anfall mot Bagdad, och hemresan kunde ske först i slutet av november. Då hade statsminister Ingvar Carlsson skrivit ett brev till Saddam Hussein med vädjan om fred – en åtgärd som kunde kritiseras därför att Sverige därmed tycktes ställa sig vid sidan av FN:s och statssamfundets hållning mot ett folkrättsbrott och strävan att få bort irakierna från Kuwait.

Amneus redovisar att kritik förekom men uppträder i detta fall som diplomat utan personligt klander mot regeringschefen. Han konstaterar dock att ambassaden, som hade ansvaret för landsmännen på platsen inte var delaktig i varje sig tillkomsten eller utformningen av statsministerns brev. Det ger en antydan om hur det kunde (kan) gå till i svensk diplomati!

Man noterar på tal om diplomatin i Bagdad att Amneus varmhjärtat försvarar sin amerikanska kollega, April Glaspie, som han anser orättvis gjordes till en syndabock i Washington för att Saddam Hussein inte kunde avhållas från att invadera Kuwait. ”Med personlig kännedom om Glaspie hävdar jag att hon var en öppen och frispråkig person, och det finns all anledning att tro att hon på ett professionellt diplomatiskt vis valde sina ord och noga följde den officiella linjen, vari ingick att be om en förklaring till de irakiska truppsammandragningarna vid gränsen”, skriver han.

Raden av andra kapitel som bl a ägnas åt historik och diskussioner om motiven bakom den yngre Bushs krig mot Saddam Husseins regim tjänar kanske mest som repetitionskurs för den som någorlunda engagerat har försökt hålla sig underrättad om Irakkrisen. Författaren gör heller inte anspråk på att tillföra något egentligen nytt till diskussionen och försöker inte släta över de mest betänkliga sidorna av USA:s Irakpolitik. Om behandlingen av fångar i fängelse Abu Ghraib och om grava övergrepp mot civila skriver han:

Skandalerna vittnar om stora brister i krigsledningens instruktioner och förberedelserna vad gäller urval och utbildning av personal. De speglar också en skrämmande avsaknad av moral hos enskilda individer i den amerikanska krigsmakten, hos reservister och delstaternas styrkor. Den samlade effekten har varit förödande för tilltron till USA som värnare av mänskliga rättigheter och humanitet.

Detta kunde förstås ha spetsats till. Det är ju inte bara frågan om ”enskilda individer”, av vilka några har straffats för övergrepp. Ansvaret för en urartad politik ligger ju betydligt högre upp, i sista hand i Vita huset och hos ett tjänstvilligt justitiedepartement. Man kan ändå konstatera att Amneus befarar att Saddam Husseins tyranniska välde skulle ha varat länge till utan det amerikanska anfallet.

Kvar står att USA har haft egna intressen att slå vakt om i Mellersta Östern. Det kan ha sitt värde av att se hur en tränad iakttagare ser på dessa intressen. Amneus räknar upp fyra: att den globala energimarknaden får tillgång till Iraks olja, att Israels existens garanteras, att spridningen av internationell terrorism bekämpas, att det inte blir ett förödmjukande nederlag följt av en humanitär katastrof för Iraks folk.

Med en litet väl blygsam formulering – och kanske också ambition – avslutar Amneus med några ”skissartade framtidsbilder”. De togs fram innan
världen ännu hade sett hur det skulle gå med Bushs offensiva satsning kring årsskiftet 2007/2008: flera nya brigader för att pacificera Bagdad – ”the surge”. Idag vet vi också att det blir Barack Obamas uppgift att hantera avvecklingen av den amerikanska ockupationen av Irak, som skall vara definitivt över vid utgången av 2011. Det är väl knappast troligt att tillkomsten av dessa faktorer rubbar författarens slutsats att ”irakierna själva nu har ett bättre tillfälle än på många år att välja sin egen väg”.

Denna bok, skriver Henrik Amneus, är tillägnad alla de irakier av god vilja, som på basis av en rik kulturell och civilisatorisk tradition, kämpat för ett modernt och humant samhälle och som mot svåra odds fortsätter denna kamp. Så formulerar sig en landets vän, och verkliga vänner har Irak dessvärre inte gott om.

Olof Santesson var utrikesredaktör i Dagens Nyheter 1973-1998.

Henrik Amneus: Vägval Irak, Ekerlids förlag, ScandBook AB, Falun 2008.