Tommy Jeppsson:

Konferenser med viktiga teman

I likhet med tidigare år lockade Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen i 2009 års tappning cirka 300 deltagare som representerar ett brett urval av riksdag, regering, organisationer och myndigheter. Årets konferens, vilken var den 71:a i ordningen, erbjöd under tre dygn föreläsningar och diskussioner med deltagande av statsråd, riksdagsledamöter, myndighetschefer och folkrörelserepresentanter, mediafolk och höga militärer. Under del av konferensen närvarade även H.M. Konungen.

En av fördelarna med konferensen är att denna tämligen intensivt bevakas av media, vilket gör att medborgarna uppmärksammas på aktuella säkerhets- och försvarspolitiska aktualiteter. Särskilt betydelsefullt i vår tid där hoten och riskerna, åtminstone för många människor i vårt land, uppfattas som perifera.

Många ämnen

Ämnena var många. Bland annat läget i Afghanistan, kriget i Georgien, USA:s nya administration, säkerhetshoten mot vår del av världen samt givetvis svensk säkerhets- och försvarspolitik.

Försvarsekonomin fanns med om än inte detta ämne dominerade i lika stor utsträckning som under fjolårets konferens. Detta var välgörande till förmån för behandlingen av andra betydelsefulla ämnesområden.

Betoning av kvalitet

Försvarsminister Sten Tolgfors berörde i sitt tal betydelsen av Försvarsmaktens tillgänglighet här och nu oavsett om det handlar om insatser internationellt eller nationellt, där samverkan med andra är viktigt utan att fördenskull den hyperkänsliga alliansfrågan berördes. En ny, mindre, professionell försvarsstruktur anses svara upp emot den militära utvecklingen i såväl NATO/USA som Ryssland, där satsningen på mycket rörliga förband, bemannade med professionella officerare och soldater är tydlig.

Dock ansåg inte försvarsministern att kriget i Georgien innebär en upptrappning av det militära hotet mot Sverige i det korta perspektivet, men det tydliggjorde hur den nya tidens hot kan materialisera sig. Ministern hävdade att för att kunna möta en Georgienliknande situation i närområdet så är det snabbinsatsförband som behövs. Han bejakade i sammanhanget Moskvas bild av att hoten mot Ryssland finns längs landets södra gränsområden.

Att försvarsministern önskar färre officerare bakom skrivborden och fler tjänstgörande vid förband är positivt och får förhoppningsvis också effekt genom införandet av specialistofficerare.

Samsyn med försvarsministern

Överbefälhavaren, general Håkan Syrén, behandlade bland annat problemet med att få opinionsmässig förståelse för Försvarsmaktens ominriktning. En viktig orsak ansågs vara att folk i allmänhet ser försvarets uppgift främst knuten till försvaret av Sverige.

Stridskraftsutvecklingen i vår omvärld karakteriseras av organiserandet av numerärt små förband som är flexibelt sammansatta, är tillgängliga över tiden samt har hög mobilitet. Möjliga militära insatser i vår del av världen beskrivs som snabba operationer med små slagkraftiga enheter där det politiska syftet är begränsat. Här verkar ÖB sampratad med sin norske kollega Sverre Diesen som ofta hävdar sannolikheten av ett scenario som innebär korta och snabba konfliktförlopp där tiden räknas i veckor och månader snarare än år, samt där nationella och internationella insatser tenderar att vara överlappande.

Teorierna om det korta kriget har torgförts tidigare i historien och blivit motsagda lika ofta. Senast i Afghanistan och i Irak. Möjligen strider också tankarna om det lilla men mycket vassa militära instrumentet delvis mot den tilltagande uppfattningen i den internationella militära debatten som går ut på att angreppssätten såväl för icke-statliga som statliga aktörer konceptuellt tenderar att närma sig varandra. Detta innebär en mycket bred paljett av såväl optioner som våldsverktyg, vilka kan användas enskilt eller i samverkan, vilket förstärker argumentationen om vikten av ett bra samhällsförsvar.

Var finns kriget som option

Om detta samhällsförsvar talade generaldirektören för den nybildade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Helena Lindberg. Denna nya organisation utgör en sammanslagning av den tidigare Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar, vilka nedlades den sista december 2008 varefter den nya skapelsen började verka. Det handlar om en mångfacetterad myndighet med ansvar längs hela hotskalan alltifrån vardagsolyckor till större katastrofer. Verksamheten vid olyckor och kriser betonades i anförandet.

Men vad med krig? Fenomenet krig har veterligen inte försvunnit som företeelse i det internationella ”umgänget” och tyvärr påminns vi regelbundet om att militära maktmedel regelmässigt tillgrips för att nå politiska mål. Rimligt vore att den nya myndigheten tydligt kommunicerade sin roll i en situation där samhället och medborgarna kunde ställas inför de svåraste prövningarna.

Behov av ett bättre försvar

Folkpartiledaren Jan Björklund gav konferensens kanske mest tänkvärda budskap. Han utmanade den inte sällan torgförda uppfattningen om att utvecklingen i Ryssland, trots Georgien och trots avstängda gaskranar, skulle gå åt rätt håll. Upprustningen i landet, ett allt auktoritärare samhälle och starka nationalistiska strömningar pekar snarare i motsatt färdriktning.

Björklund betonade vikten av att Ryssland integreras i det Europeiska samarbetet samtidigt som vi konkret behöver förbereda oss på att detta kanske inte lyckas. Folkpartiledaren hävdade att den svenska nedrustningen har nått vägs ände. Vi behöver fler förband, också sådana som kan mobiliseras. Vi behöver upprätthålla kompetens inom alla viktiga militära förmågor. Vi måste erkänna att det var ett misstag att avmilitarisera Gotland. Kontroversiella uppfattningar för ögon och öron som inte kunnat/ vågat/ velat se vad som händer och dra relevanta slutsatser av dessa händelser. Politiskt civilkurage är lika viktigt som välkommet.

Avslutning

Sammanfattningsvis många intressanta och tankeväckande inlägg och en mediabevakning som verkar positivt engagerande på en opinion som tenderar att allt mindre intressera sig för säkerhets- och försvarsfrågor. Att utvecklingen i vårt närområde tolkas utgående ifrån optimistiska föreställningar om framtiden, väcker däremot farhågor. Detta med utgångspunkt i den ständigt närvarande risken i en demokrati att den verkliga situationen i omvärlden och åtgärder för att hantera denna befinner sig i obalans.

Folkpartiledaren svarade för Rikskonferensens tydligaste ställningstagande.

Foto: Ulf Palm

Den 20:e november i fjol ordnade Svenska Atlantkommittén tillsammans med Estlands ambassad och aff en konferens på temat Euro-Atlantiskt samarbete.

För välkomstorden svarade Estlands ambassadör Alar Streimann varefter konferensens första del tog vid som avhandlade de utmaningar som rör samarbetet NATO-EU. Förste talare vare Jean-Yves Haine från SIPRI1 som påminde auditoriet om att alliansen i år firar sin 60:e födelsedag. NATO räknar i dag 27 medlemmar och frågan om innebörden av begreppet solidaritet i en så stor grupp bjuder på stora utmaningar givet att beslutsfattningen inom organisationen baseras på konsensus. Talaren påminde om att homogeniteten bland medlemsstaterna är högre i dag än för fem år sedan då den åsiktsmässiga splittringen inom alliansen var stor som ett resultat av kriget i Irak.

Den inkommande administrationen i Washington bedömdes öppna upp mot ett närmande till NATO och EU, vilket kan underlättas av att debatten om NATO eller ESDP är borta från agendan. NATO har idag en global agenda med ett mycket brett spektrum av uppgifter. Samtidigt underströk talaren att alliansen ej kan närvara vid varje kris på globen.

Samtidigt existerar ett antal försvårande faktorer koppat till det transatlantiska säkerhets- och försvarssamarbetet. Haine underströk att utrikespolitiken blivit starkt präglad av inrikespolitiska strömningar där kortsiktig politik klart kommit att dominera över långsiktiga strategier. Ekonomin är ett ständigt närvarande problem kopplat till försvarsfrågorna och att exempelvis inom EU:s ram uppsätta ett antal kostnadsdrivande stridsgrupper gör att det finns en risk att man ej har råd med att sätta in dem, eftersom detta kostar ännu mer.

Solidaritetsfrågan togs också upp relaterat till Afghanistan där alliansmedlemmarna något förenklat kan indelas i de som slåss och de som inte slåss. De nationella särintressena är tydliga och nästintill omöjliggör en gemensam strategi. 2/3 av européerna angavs som motståndare till insatsen i Afghanistan.

Mike Winnerstig från FOI behandlade bland annat traditionell atlantism och europeiska integrationssträvanden och påminde auditoriet om USA:s kvarvarande önskemål om bättre europeiska militära kapaciteter. Dagens NATO upplever Frankrikes återinträde i den militära kommandostrukturen. Winnerstig gjorde lyssnarna uppmärksamma på möjligheterna till ett fördjupat militärt samarbete mellan NATO/EU i form av ett gemensamt högkvarter. Han gjorde en översiktlig jämförelse mellan de båda organisationerna, där NATO besitter en internationell militär krishanteringsförmåga medan EU har en civil motsvarighet. NATO har vidare en stor militär planläggningskapacitet medan EU har en stor civil dito. NATO står för en gemensam försvarsförmåga medan EU i mycket saknar en sådan. Således ett vitt fält av ömsesidigt förstärkande kapaciteter.

Kriget mellan Ryssland och Georgien har lett till ökad europeisk misstänksamhet mot Moskva och brustna förhoppningar om ett mera demokratiskt och västerländskt Ryssland samtidigt som NATO:s artikel 5 har fått förnyad aktualitet. Winnerstig uttryckte det som att kriget mellan Ryssland och Georgien är en ”booster” för atlantiskt samarbete. Vid den efterföljande frågestunden underströk Winnerstig existerande strävanden att inte i onödan irritera Moskva eftersom ett ryskt samarbete med exempelvis Iran och Venezuela skulle vara ytterligt ovälkommet för USA/NATO.

Del två av konferensen angav ett nordeuropeiskt fokus, där ordföranden i Estlands utrikesutskott Sven Mikser underströk de problem som NATO
står inför och föga överraskande angav att det estniska motivet till NATO medlemskap fanns att söka i artikel 5. Mikser tog upp den viktiga frågan om militär trovärdighet sett emot kostnadsaspekterna, där hans land har små utsikter att ensamt klara en tillräcklig hög grad av trovärdighet utanför ett allianssamarbete. Trovärdigheten handlar mycket om att signalera viljan att vid behov använda de militära maktmedel som disponeras och här ansåg Mikser att NATO generellt är dåligt på att kommunicera detta budskap till omvärlden, vilket nedsätter trovärdigheten av artikel 5 samtidigt som den aktuella situationen genererar ett behov av att restaurera denna.

Mats Johansson tog utgångspunkt i sin nyligen utgivna bok Det nya kalla kriget. Hans budskap var att ett nytt kallt krig råder mellan Europa och Ryssland utan att européerna är medvetna om detta och därför har förlorat detta redan på förhand. Konferensens andra del kom att handla mycket om Ryssland vilket kunde förväntas. Denna del band dock på ett bra sätt ihop den första delens mera USA/Europacentrerade diskussion med ett antal problemområden som karakteriserar vår egen region.

Avslutningsvis gavs via videolänk ett amerikanskt perspektiv från USA:s NATO-ambassadör Kurt Volker. Han berörde tre stora utmaningar för det transatlantiska samarbetet under den närmaste tiden. Den första rör vikten av att det utvecklas ett förtroendefullt samarbetsklimat mellan den tillträdande regimen i Washington och de övriga NATO länderna. Den andra utmaningen är att komma bort från tendensen att betrakta Ryssland i ett svart/vitt perspektiv och i stället utveckla ett fruktbart samarbete med Moskva. Den tredje stora utmaningen är Afghanistan. I korthet handlar det här om önskemålet från USA att övriga NATO länder skall satsa mera trupper, poliser och ekonomiska resurser för att möjliggöra ett samhällsbyggande i detta land.

Ordföranden Jan Foghelin kunde därefter tacka talare och åhörare för en givande eftermiddag. Referenten vill göra tillägget att ämnets vikt borde lockat fler deltagare och följaktligen fyllt fler stolar i Försvarshögskolans Sverigesal.

Tommy Jeppsson är överstelöjtnant och tjänstgör som lärare i strategi vid Försvarshögskolan i Finland samt är redaktör för vårt försvar.

1. Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI)

President Barack Obama kommer att vilja stärka banden med USA:s europeiska allierade. Samtidigt kan det väntas starka påtryckningar om ökade europeiska insatser i Afghanistan.

Foto: Bild från Defenselink, Army Images