Bo Hugemark:

Målet är motståndarens vilja

”… i krig är de psykologiska faktorerna ofta avgörande. En motståndare som känner sig underlägsen är detta också i verkligheten.”

Med detta Mannerheim-citat avslutar Eino Tubin sin 2007 utgivna bok Besegra utan strid. Den psykologiska krigföringens historia. Marskalken visste vad han talade om: under hans ledning kämpade de numerärt underlägsna finska styrkorna en kamp som räddade nationen från undergång.

Kortlekar kan användas i propagandasyfte. I boken beskrivs den amerikanska i Irak som syftade till att hjälpa till att uppspåra Saddam och hans hejdukar.

Här är ett äldre exempel: en tysk lek från andra världskriget som vill förlöjliga brittiska ledare (här Churchill) väcka indignation mot brittiska maktorgan (här Royal Air Force) och nedvärdera britternas – fallna – bundsförvanter (här franska konseljpresidenten Paul Reynaud) (samt skrämma med Stalin). Foto: Bo Hugemark

Men för tvåhundra år sedan utspelades i Finland ett drama som motsvarade titeln på Tubins bok: Sveaborgs ödesdigra kapitulation. Denna händelse tas också upp i bokens första kapitel ”Redan de gamla grekerna…” som ett exempel på desinformation och ryktesspridning. Psykologisk krigföring från rysk sida fick Cronstedt att ge upp inför en underlägsen belägringsstyrka, trots att förråd och ammunition var långt ifrån slut.

Eino Tubin är väl känd för denna tidskrifts läsare. Han har genom åren producerat många skarpsynta kritiska artiklar om svensk säkerhets- och försvarspolitik. Information och psykologiskt försvar är hans specialområden, han har varit informationssekreterare åt försvarsministrarna Erik Krönmark och Lars De Geer och informationschef på Styrelsen för psykologiskt försvar. 2003 utkom hans historik om det svenska psykologiska försvaret Förfäras ej.

I föreliggande spännande bok delar han med sig av sina imponerande kunskaper.

Att ta avstamp i historien eller rentav myten (den ökända hästen från Troja) är helt relevant. Det finns gott om exempel i det förflutna, mål och metoder är tidlösa, även om de tekniska medlen förändrats. Tyngdpunkten ligger dock på de två världskrigen och tiden därefter. Det innebär att titeln ”besegra utan strid” inte alltid är helt relevant; psykologiska operationer har snarare varit en understödsfunktion i krigföringen.

Gott om misslyckanden

Vilken effekt sådana stödoperationer har haft är inte så lätt att veta, och Eino Tubin ger sig inte in på att försöka utvärdera det. Däremot är det enklare att hitta exempel på misslyckade psykologiska operationer. Rentav sådana som fått motsatt effekt. Inte minst har det berott på att man inte haft kunskap om motsidans kultur och psyke utan schablonmässigt använt metoder som varit verksamma under helt andra förhållanden. Ibland föll man i språkliga fällor och använde uttryck som hade en helt annan betydelse för dem man ville påverka än för propagandamakarna.

Vad har vi slukat?

Tubin avstår uttryckligen från att göra en vetenskapligt systematisk analys av ämnet. I stället finns en tematisk kapitelindelning med intresseväckande rubriker som ”De osaliga andarnas krig” (Vietnam), ”Ballonger och Maskirovka” eller ”Radio från himlen”. Kapitlen är i sin tur indelade i delkapitel med upplysande rubriker. I dessa beskrivs olika operationer med en imponerande mångfald av detaljer om tekniska medel för spridning och budskapens innehåll, rikt illustrerat. Mycket är sådant som vi inte känt till eller förstått. Det är tankeväckande för en svensk, både som åskådare till kriser och krig och som potentiell deltagare. Vilka verklighetsförvanskningar har vi slukat? Hur stor är vår egen motståndskraft? Har vi själva några medel att påverka en motparts ”hearts and minds”?

Ökad betydelse

Ett allmänt intryck är att satsningarna på psykologisk krigföring blivit allt mer omfattande. De tekniska resurserna ökar, den psykologiska kunskapen likaså, även om misstag fortfarande görs. Psykologiska operationer är kanske inte en tillräcklig förutsättning för seger, men ofullständiga eller dåliga kan förvandla seger till nederlag.

Sedan boken kom ut, har vi fått ytterligare exempel på psykologisk krigföring. Ett bör ligga Estlandsfödde Tubin nära: kravallerna kring statyflytten i Tallinn och det ryska IT-angreppet i samband med detta. Ett annat är givetvis Georgien, ett tredje Gaza-kriget. I en artikel i detta nummer ger Tubin några kommentarer kring dessa.

Bo Hugemark är överste och säkerhetspolitisk kommentator.