Birger Jagtoft:

Försvar nu och i framtiden

Åter igen har försvarsminister Sten Tolgfors dokumenterat sin inkompetens och sin oförmåga att hantera svensk säkerhets- och försvarspolitik. I Svenska Dagbladet den 25/6 går han till angrepp på oppositionen, som han anser inte presenterat något alternativ till regeringens försvarspolitik.

Birger Jagtoft har en stark tro på värnpliktsystemet som baseras på det självupplevda.

Foto: Lasse Sjögren/Försvarets Bildbyrå

Samtidigt har han själv, regeringen och en riksdagsmajoritet just givit försvaret en ny inriktning som saknar trovärdighet och folklig förankring. Tolgfors är dock inte ensam bland de skyldiga. Låt mig nämna några.

En är riksdagsledamoten Håkan Juholt. Han var ordförande i försvarsberedningen fram till januari 2007, då han efterträddes som ordförande av riksdagsledamoten Karin Enström. Håkan Juholt är fortfarande ledamot i beredningen. I en artikel i SvD den 12/6 anklagar han statsminister Fredrik Reinfeldt för att denne skulle ha förhindrat försvarsberedningen att sammanträda. Om så är fallet, kan det möjligen räknas till Fredrik Reinfeldts fördel. De förslag som lämnades av försvarsberedningen under ledning av Håkan Juholt ledde till en exempellös skövling av det en gång väl fungerande svenska försvaret. Försvarsberedningen under Karin Enströms ledning har inte visat sig vara mera konstruktiv. En klok statsminister lyssnar inte eller bör inte lyssna till dåliga rådgivare.

En dålig rådgivare

En dålig rådgivare som försvarsministrar och överbefälhavare uppenbarligen lyssnat till är generalmajor Michael Moore. Han är sedan 2007 Försvarsmaktens utvecklingschef och var 2000-2004 rådgivare åt försvarsministern innan han fick ansvar för långsiktiga planerings- och utvecklingsfrågor. Med en druckens envishet hävdar han att försvarets uppgifter kräver anställda. Detta utan att försvarets uppgifter, t ex att försvara Sverige, blivit tydligt klarlagda. Han har ingen dokumenterad erfarenhet som krigsförbandschef. Han har ingen känd erfarenhet av samarbete med reservofficerare och värnpliktiga.

Försvaret var förankrat – tidigare

Den kompetens som finns (fanns) i ett väl fungerande nätverk av reservofficerare och den styrka som finns (fanns) i ett fungerande värnpliktssystem kan inte överskattas. En av de mera framträdande i företagar- och finansfamiljen Jeansson i Kalmar, ryttmästare Birger Jeansson, var stolt över sin reservofficersutbildning och att genomgående kallas för ryttmästarn. Vilken styrka var det inte för försvaret och samhället att namn som Erik Krönmark, Ingvar Kamprad, Jan von Konow, Torbjörn Fälldin, Olof Palme m fl var reservofficerare.

Dagsläget och framtiden

Just nu föreligger inget invasionshot. Men det finns andra. Skall vi kunna möta de nya hoten, måste vi ha tillgång till de mest kompetenta människorna. Och de finns inte och kommer inte att finnas i någon isolerad försvarsstruktur. De finns i vårt dynamiska samhälle, i teknikföretagen, i tillverkningsindustrin, i vårt betydelsefulla och omfattande utbildningsväsende och i väl fungerande statliga och kommunala organisationer. Om de ges en allmänmilitär utbildning, att kombinera med sin övriga kompetens, får de en allsidig förmåga att medverka i försvaret av vårt demokratiska samhälle. Utbildningen måste självklart ha sådan kvalitet och effektivitet att den också skapar motivation och samhörighet. Med utbildning åt alla, en reservofficersinstitution och en frivilligutbildning ges försvaret en folklig förankring, som i sin tur är avgörande för en långsiktigt trovärdig svensk säkerhetspolitik, både inom och utanför allianser eller vid andra former av mellanstatligt samarbete.

Avslutning

De senaste 15 årens överbefälhavare och andra högre chefer framstår inte som särskilt kraftfulla. Att Försvarsmakten 1994 blev en myndighet var ett otyg. Som regementschef och myndighetschef hade man både skyldighet och rättighet att yttra sig tills Riksdagen fattat beslut. Nu råder konformitetens tystnad. Namn som Stig Synnergren, Carl Eric Almgren, Lennart Ljung minner om tider med en uppriktig och konstruktiv dialog på hög nivå.

Vad säger då ”den tredje statsmakten”, d v s de kritiskt granskande medierna? Inte mycket. Försvarsfrågan lockar inte många läsare och heller inte många väljare, tycks det, när den eviga freden åter verkar råda. Åtminstone här och nu, som Sten Tolgfors brukar säga. SvD har visat sig vara ett undantag. En kritisk ledare den 12/6 signerad Claes Arvidsson poängterar att ”det räcker inte med en svensk guldkant”. ”Borde vi inte först diskutera försvarets uppgift? Jag gissar att svenska folket anser att Sverige kommer först”.

Där har SvD sannolikt rätt. Vi kan väl inte förvänta oss ett nytt Dackeuppror till stöd för detta. Men det borde bli en valfråga 2010.

Birger Jagtoft är överste och ordförande i aff Kalmar län. Han har tidigare bland annat varit brigad- och regementschef.