REFERAT  Bilder

C-G Hammarskjöld:

Pax Baltica -98

Pax Baltica, som genomfördes 6 - 13 september, blev återigen en stor framgång. Temat denna gång var Jämnar det ut sig? Årets program innehöll flera viktiga nyheter. Förutom de traditionella föreläsningarna, samtalen och symposierna genomfördes en serie specialistseminarier och stödjande arrangemang. Bland nyheterna bör särskilt nämnas ett tonårssymposium, där 40 ungdomar från Sverige och nio andra länder runt Östersjön samtalade om framtida freds- och säkerhetsfrågor.
Årets Pax Baltica-pris tilldelades grevinnan, Dr Marion Dönhoff från Tyskland. Hon donerade prissumman till svenska PEN-klubben.

Pax Baltica är ett årligt arrangemang i Karlskrona, som startade 1989 på Allmänna Försvarsföreningens initiativ. Syftet är att främja samtal om fred och säkerhet i Östersjöregionen. Programmet har vuxit efter hand. Nu arrangeras Pax Baltica i samverkan mellan AFF, Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Karlskrona kommun, Utrikespolitiska Institutet och Östersjöinstitutet.
I samband med offentliga föreläsningar utdelas Pax Baltica-priset till en mottagare som gjort framstående insatser för de syften Pax Baltica vill främja. Tidigare mottagare har varit Lech Walesa och Percy Barnevik.

Pristagarens tal
Grevinnan Dönhoff anslog en mycket optimistisk grundton. Hon gjorde historiska paralleller till Hansan, som visade att havet, som visserligen skiljer oss åt, också förenar handel och kultur. I dag finns Baltiska Rådet, som diskuterar samarbete, det har bildats 41 handelskamrar i området, 70 andra organisationer, 60 färjelinjer, och över 100 universitet och högskolor integrerar sin verksamhet på olika sätt. Det kulturella samarbetet kan göra Östersjön till "Nordens Medelhav". Östersjöregionen har alla möjligheter att bli en dynamisk del av Europa.

Experter möter experter
Pax Baltica följer traditionellt tre huvudlinjer i sina diskussioner: Säkerhetspolitik, ekonomi samt miljö och kultur. Efter pristagarens tal följde fördrag kring temat "Jämnar det ut sig" av experterna professor Bo Huldt (AFF ordförande), ekonomen Nils Lundgren och journalisten Arne Ruth.

Bo Huldt började med att påminna om, att de militära styrkeförhållandena i området utjämnats drastiskt genom CFE-processen och Warszawapaktens upplösning. Han beskrev hur det långsiktigt har funnits tre grupper av aktörer i Östersjöregionen:
o De permanenta stormakterna Tyskland och Ryssland,
o De "intermittenta" stormakterna Danmark, Sverige och Polen,
o Sjömakterna Nederländerna, Storbritannien och USA.

I dag finns en rad organisationer av betydelse för säkerheten i området såsom NATO, PFF, EU, WEU, OSSE, Östersjörådet. Frågan är nu hur dessa kan bidra till en fortsatt utjämning och stabilisering. NATO utvidgas försiktigt, men detta innebär inte en uppbyggnad av de militära resurserna. Även EU utvidgas, men det kommer att ta tid innan alla kandidater hunnit bli medlemmar.
I ett framåtblickande perspektiv på ca 10 år menade Bo Huldt att det militära läget alltfort kommer att präglas av Rysslands militära svaghet och bekymmer med att genomföra en försvarsreform. De baltiska staterna bygger upp resurser för en militär "snubbeltråd" som kommer att verka utjämnande. I Polen sker en modernisering av försvaret, men samtidigt en minskning av volymen. I de nordiska länderna följs delvis skilda linjer. Norge och Finland behåller t v sitt invasionsförsvar, Danmark inriktar sig på internationellt samarbete inom NATO och för fredsbevarande verksamhet, i Sverige talar vi om anpassningsförsvar i kombination med ökade internationella insatser.
Huldt drog slutsatsen att ja, det jämnar ut sig.

Nils Lundgren inledde med att peka på betydelsen av utveckling mot demokrati och marknadsekonomi i Ryssland. Det går stapplande, men läget har förändrats.
Lundgren beskrev vad han kallade gravitationsteorin för utrikeshandel: Man handlar framför allt med sina grannar. Handeln dimensioneras av ländernas ekonomiska volym och närhet. Detta gäller särskilt för tjänstehandel. Efter den ryska revolutionen stängdes handeln över Östersjön av. Sverige och Finland fick ett perifert läge. När gränserna nu öppnas, kommer Sverige och Finland åter att få ett centralt läge i takt med att länderna på andra sidan Östersjön blir välmående.
Hur ser då förutsättningarna för tillväxt ut i Ryssland, Polen och de baltiska staterna? Kommer de att bli tigrar? De ligger nära Västeuropa, har kulturell och språklig gemenskap, har folkbildning och infrastruktur. Det finns dock problem och brister efter många årtionden med ett annorlunda system. Det saknas i stor utsträckning "socialt kapital" i form av institutioner, lagstiftning och rättsväsende. I exempelvis Estland har man kommit till rätta med vissa brister. Där finns nu t ex ett fastighetsregister, som gör det möjligt att skapa de säkerheter som krävs för krediter.
Utvecklingen i Ryssland blir avgörande för, hur smärtfritt utvecklingen i stort kommer att gå. Om det sociala kapitalet kan återskapas, finns goda förutsättningar för tillväxt.
Sverige och Finland har fått en ny geo-ekonomisk situation. Vad kan vi göra, för att bidra till en gynnsam utveckling? Lundgren framhöll, att det inte är fråga om att skicka pengar. Det som saknas är socialt kapital. Något kan vi bidra med i form av kontakter och impulser. Öppenhet och samartbete är avgörande.

Arne Ruth inledde med att påpeka, att utveckling hänger på kultiverat umgänge, och kultur definieras då som friktion och uppror, ej harmoni. Ett viktigt begrepp är "osamtidighet" - olika betraktare ser på världen från olika utgångspunkter.
Om vi anser, att 1989 var ett år av stora förändringar, så har 1989 varit ett mycket långt år. Den kommunistiska perioden håller på att ta slut först nu. Vi går nu in i en ny epok av stor vikt för Östersjöregionen. Man kan drömma om att återgå till tiden före 1914, med mångkulturellt utbyte, modernism och rörelsefrihet, då S:t Petersburg var ett betydande centrum och det fanns en kedja av mångkulturella städer kring Östersjön.
Kulturpolitiken i de nordiska länderna i dag är nationell. Ruth frågade sig, hur vi skulle kunna skapa informella nätverk i Brandes efterföljd.
Vad händer i Ryssland? Ruth berättade, att tre internationella tidningar samma dag haft artiklar som uttrycker oro för vad som händer i Rysslands armé. Provinsguvernören Lebed hotar med kärnvapenutpressning. Officerarna har i många fall ej fått lön. Han undrade, om sönderfallet gått så långt, att det finns risk för en fraktionalisering och en libanesisk situation.
Ruth ansåg, att den ryska statsstrukturen håller på att rämna. Vad händer då med kulturen? Det är svårt att förutsäga, hur människorna kommer att reagera. Om strukturen ej bär upp staten börjar människor reagera oförutsägbart.

Öppna samtal
Experternas föredrag följdes av ett samtal mellan dem och sex panelister, under ledning av Ulf Wickbom. I panelen medverkade journalisterna Kjell Albin Abrahamson och Mika Larsson, ekosofen Jan Danielsson, de säkerhetspolitiskt sakkunniga Katarina Engberg och Wilhelm Agrell, samt journalisten Eva Hamilton.
Samtalet kretsade kring en rad frågor.

Mika Larsson påpekade, att respekten mellan berörda parter är ojämnt fördelad. De forna östländerna respekterar oss, men vi respekterar inte deras värderingar. Abrahamson kom in på samma tankegångar. Östersjösamarbetet får inte bara bli politiskt, det måste innefatta kulturen också. Vi har att göra med makter som har mycket att lära oss. Ödmjukhet är på sin plats.

Katarina Engberg diskuterade NATO- och EU-utvidgningen. De forna satellitländerna har bittra erfarenheter och strävar efter delaktighet i kollektiv säkerhet. Detta är däremot inte någon lösning för Ryssland.

Jan Danielsson och Nils Lundgren hade ett meningsutbyte om planekonomi. Danielsson menade, att en utjämning kräver en politisk styrning, medan Lundgren slog fast, att planekonomi inte fungerar. Wilhelm Agrell tillfogade, att det måste finnas en politisk dimension. På vems villkor skulle annars utjämning ske?

Eva Hamilton uttryckte oro för att EU i dag inte är kompetent att ta emot nya medlemmar. Det petas för mycket i detaljer, och beslutsordningen med vetorätt för varje medlem blir ohanterlig, antalet medlemmar ökar.

Övriga begivenheter
Programmet för Pax Baltica pågick i år en hel vecka, och innehöll flera nyheter.
Under veckan ordnades åtta specialistseminarier, som berörde olika samarbets- och samverkansformer. Svenska Kustbevakningen stod som värd för vänskapsbesök av kustbevakningsfartyg från länderna kring Östersjön. I ett särskilt kulturprogram ordnades föredrag, konserter och ekumeniska gudstjänster i Tyska kyrkan.

Det brett upplagda ungdomssymposiet kommer att refereras i nästa nummer av Vårt Försvar.

C-G Hammarskjöld är generalsekreterare i Allmänna Försvarsföreningen