Efter min pensionering 1979 hjälpte jag min gamla arbetsgivare, dåvarande BK/Fo 15, med den utåtriktade försvarsinformationen inom länet. Min målgrupp var främst gymnasie- och högstadieskolorna. Även den breda allmänheten försökte jag nå med artiklar i lokalpressen och genom de aktiviteter som Allmänna Försvarsföreningen i Blekinge hade under mina år som dess sekreterare. Under denna tid fick jag kontakt med många olika personer ur det blekingska samhället, bland dem många lärare. En av dem var Boddy Petersson, som jag här uppmanats porträttera och som medverkar i detta skolnummer av Vårt Försvar. Vi kom att samarbeta under många år.
Boddy Petersson var först anställd i en speditionsfirma. Jag tror att det haft betydelse för utvecklingen av hans medfödda kreativitet, hans förmåga att hitta nya utvägar ur nya situationer. Han blev sedan lärare på högstadiet i svenska och religion och senare gymnasielärare i samma ämnen. Hans personlighet kan belysas av en händelse, som kom att väcka hans intresse för de baltiska länderna och för Ryssland och som kom honom att efter hand bygga upp ett omfattande kontaktnät med framstående öststatsexperter. Under en lektion frågade en elev vilken ställningen religionen numera hade hos det ryska folket. Boddy kände sig osäker och sökte fakta. Han tog kontakt med slaviska missionen och med ryska ambassaden. Efter flera års envisa försök att få kontakter, bl a skrev han flera brev till ambassadören Boris Pankin, lyckades han få ryssarna intresserade och en ambassadsekreterare besökte skolan. Eleverna ställde sig kritiska till en del av vad denne påstod, vilket ledde till en bra debatt i klassen. Andra lärare blev i sin tur intresserade och frågor om Sveriges position i Nordeuropa och gentemot supermakterna började ventileras. Lärarna måste erkänna inför varandra att de hade betydande kunskapsluckor. De kände sig inte mäktiga att ge eleverna en objektiv omvärldsbeskrivning, vilket bl a krävdes, när dagsaktuella händelser skulle kommenteras.
Denna insikt ledde till att man under Boddys ledning genomförde ett stort projekt, som rörde de bägge supermakterna och som omfattade egenstudier, seminarier, föreläsningar och debatter, och så småningom resor både i öster- och västerled. Jag hade vid den här tiden börjat samarbeta med Boddy och fick bl a delta när en grupp lärare besökte Utrikespolitiska Institutet, UD och supermaktsambassaderna. Vi deltog också gemenamt i en konferens på Hässelby slott. Så fick jag vara med om hur sådana upplevelser kan grundlägga ett bestående intresse för vår omvärld ur olika aspekter. Boddy kom sedan att systematiskt utöka sitt kontaktnät framför allt med öststatsforskare vid Lunds och Uppsala universitet och, inte minst viktigt, med ryska ambassaden. Bland de tidigaste besökarna vid skolan fanns dåvarande docenterna Kristian Gerner och Stefan Hedlund, den förste historiker den andre nationalekonom, tillsammans landets mest insiktsfulla Rysslandskännare m m. Dessa två kan tjäna som exempel på en orsak till Boddys framgångar att ta och behålla värdefulla kontaktpersoner. Han tar alltid väl hand om sina gäster och det gör att de gärna kommer tillbaka till Karlskrona. Han har till och med lyckats med bravaden att årligen samla många av dessa upptagna människor till ett vårmöte, då man huvudsakligen ägnar sig åt kollegialt umgänge.
Boddys kontaktnät har underlättat för honom att resa en hel del i Ryssland och i Baltikum, dels ensam dels som reseledare för vuxengrupper och skolungdomar. En uppgift som kräver erfarenhet och förmåga att hantera uppkommande incidenter. Det har bidragit till att intresset i Karlskrona för grannländerna på andra sidan Östersjön är stort. När Kristian Gerner i våras höll ett föredrag i Karlskrona inledde han med: "Jag håller ofta föredrag runt om i landet. Ingenstans får jag så många åhörare, som här i Karlskrona." Detta intresse har möjliggjort att åtta stycken organisationer i kommunen med början förra året gemensamt kan anordna vad vi kallat "Chapmanföreläsningar" - Kunskapsbrygga i Östersjön", ett vår- och ett höstprogram avsett för allmänheten. Vår viktigaste tillgång, när det gäller jakten på goda föreläsare är Boddy Petersson.
Det är inte alltid så lätt för lärarna att anpassa sin undervisning dels till den verklighet, som inte alltid är uppenbar för alla, dels till det "politiskt accepterade" tyckandet. På 80-talet gällde t ex "Fredsfostran", vilket av dåvarande Skolöverstyrelsen drevs med stor kraft till glädje för "Lärare för fred" och till förtret för andra lärare, som retade sig på anvisningarnas "antiintellektuella attityd" och "allmänna primitivitet". Rektorn var orolig för obehagliga kommentarer, när Boddy tog kontakt med tidningarna. En förälder (aktiv politiker) ringde och bad att skolan skulle sluta med "det där förtalet av ryssarna" och istället ägna sig åt folken i Sydafrika. Så var det under, som det skulle visa sig, en av de farligaste perioderna i svenska 1900-talshistoria. (Den drivande kraften i SÖ i fråga om Fredsforstran hette Bengt Thelin. När han 1986 fick höra talas om Boddyskolans projekt blev han intresserad och skrev ett brev till Boddy, vari han säger att han påverkats av skolans argumentering och erkänner att slagordet "fredsfostran" nog inte var så lyckat. "Vikten av internationell orientering" hade nog varit bättre. En triumf för Boddy).

I vår tid är undervisning om "Förintelsen" både sakligt och politiskt rätt, men hittills inte studier av marxism--leninismens illdåd. Det verkar nu bli ändring av det efter påstötningar bl a i riksdagen. Alla medborgare i vårt land behöver för att förstå vad som händer i omvärlden och vid kontakter inte minst med våra grannar en i huvudsak riktig kunskap om europeisk 1900-talshistoria. Hoppas att lärarna får tillgång till bra underlag till denna undervisning. Och att historieämnet återfår sin plats som ett av kärnämnena.

Allan Arnström är säkerhetspolitisk debattör