Daniel Brolén:

Bulgarien och Balkan-problematiken

Bulgarien har efter murens fall präglats av politisk instabilitet och social oro. Trots sin ekonomiska och militära svaghet är Bulgarien en central aktör på Balkan, men utgör dessvärre inte någon stabiliserande faktor. Detta kan bli ett problem om Kosovokonflikten sprids till Makedonien.

Två och ett halvt år efter Dayton fortsätter Jugoslaviens sönderfall. Kosovokonflikten är potentiellt farligare än den i Bosnien, då spridningsrisken är större. Sprids konflikten till Albanien och Makedonien finns det risk för en ny storkonflikt på Balkan, där det kan bli svårt för Bulgarien att stå utanför. Bulgarien har gått i krig fem gånger för Makedonien sedan 1878.

Politisk utveckling
Bulgarien upplevde inte ett folkligt maktövertagande 1989, utan först när revolutionen kommit en bra bit på väg i Polen, Ungern och Tjeckoslovakien gjorde reformistiska kommunister en palatskupp. Förändringar utlovades och oppositionen tilläts verka fritt. Efter valet i juni 1990 satt socialistpartiet (gamla kommunistparitet) kvar vid makten.
Sedan dess har politiken präglats av täta regeringsbyten, instabilitet, maktkamp och en ovilja till samarbete. Politiken domineras av "Vänsterblocket", Demokratiska vänstern, där socialistpartiet ingår och "Högerblocket", Demokratiska krafters union, UDF.
Omställningen från plan- till marknadsekonomi har drabbat landet mycket hårt, och de ekonomiska problemen har överskuggat en stor del av den politiska debatten, och reformer har uteblivit. 1996 var inflationen 311% och BNP minskade med 9%. Massuppsägningar, sjunkande månadsinkomster och försämrade levnadsvillkor har lett till stor social oro och stigande brödpriser har lett till kravaller. Samtidigt präglas landet av korruption och en omfattande organiserad brottslighet med politiska förgreningar.
Vid presidentvalet i november 1996 vann Peter Stojanov (UDF) över socialistpartiets kandidat Ivan Marazov. I januari 1997 lät Stojanov meddela att strukturella ekonomiska reformer omedelbart skulle påbörjas och att Bulgarien skulle välja den europeiska modellen av civilisation och förbereda sig för medlemskap i EU och NATO. De tidigare oklara majoritetsförhållanden i parlamentet försvann och den politiska situationen stabiliserades ytterligare då UDF bildade regering efter parlamentsvalet i april 1997.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen
Efter 1989 skedde inte någon snabb omprioritering i landets utrikes- och säkerhetspolitik. Bulgarien har inte varit entydig i närmandet mot väst, utan har varit mycket mån om fortsatta nära och goda relationer med Sovjetunionen/Ryssland. Alla parlamentspartier var dock retoriskt för ett närmande till EU, och i december 1995 ansökte man om medlemskap. NATO-medlemskap är däremot mer kontroversiellt. Antikommunisterna ville efter 1989 fort med i NATO medan socialisterna har tonat ned frågan. När NATO:s generalsekreterare Javier Solana gjorde en rundresa i Öst- och Centraleuropa under försommaren 1996, fick han ett svalt mottagande i Sofia, och det var enda gången han mötte större NATO-fientliga demonstrationer. Dåvarande socialistiske premiärministern Zjan Videnov förklarade att Bulgarien inte fattat något beslut att ansöka om NATO-medlemskap, men uppskattar och deltar i PFP och NACC. I april 1996 anklagade oppositionen socialistparitet för att i hemlighet förhandla med Ryssland om ett nära säkerhetspolitiska samarbete, vilket skulle omöjliggöra medlemskap i NATO och eventuellt i EU.
I april 1997 klargjorde UDF-regeringen att landet hade för avsikt att söka medlemskap i NATO. Enligt regeringen skulle NATO-medlemskap ha en stabiliserande effekt i landet och på regionen. Rädslan för utanförskap liksom för säkerhetspolitiska gråzoner är stor. Trots att Bulgarien inte inbjöds i den första utvidgningsomgången har landet gjort framsteg i uppfyllandet av medlem-skapskriterierna.

Bulgarien och Makedonien
Regionen präglas av svaga instabila statsbildningar med en historia av nationella motsättningar. Försöken att konsolidera nationalstater är förödande och underblåser historiska och kulturella konflikter, nationalism och separatism. Bulgarien upplever inga omedelbara militära hot, men instabiliteten i framförallt Albanien och Jugoslavien/Kosovo samt risken för spridning till Makedonien ses som mycket oroande. P g a kriget i Kosovo har Bulgarien inlett en intensiv diplomatisk aktivitet i regionen och inom OSSE. Konfliktens inneboende dynamik gör att om den sprids kommer det att få förödande effekter för hela regionen. Makedonien är en Pandoras ask och har varit en återkommande källa till konflikt. Inofficiella allianser kan utlösas och andra undertryckta mellanstatliga konflikter bl a den mellan Grekland och Turkiet kan aktualiseras. Den kosovoalbanska gerillans krav på ett Stor-Albanien liksom den växande separatismen i Makedonien är därför mycket oroande. Ytterligare orosmoln för Bulgarien är den bulgariska minoriteten i norra Serbien, konflikterna mellan Grekland och Turkiet, i Moldavien, i Georgien och mellan Ryssland och Ukraina.
Bulgariens relation till Makedonien är komplicerad och Sofia försöker hålla en låg profil i denna fråga. Den nuvarande bulgariska positionen är att erkänna makedonsk självständighet, men inte existensen av en makedonsk nation, utan bulgarerna anser traditionellt makedonerna som en gren av den bulgariska nationen. De ca 250 000 make-donerna i Bulgarien ses som västbulgarer. Bulgarien var dock först med att erkänna den Makedonska statens självständighet 1992, vilket i sin tur skapade spänningar med Grekland. Dispyten är långt över hundra år och har lingvistiska, historiska och territoriella aspekter.
Språkkonflikten är det centrala problemet och länderna har varit oförmögna att underteckna bilaterala avtal i flera viktiga frågor och alla kompromissförslag har förkastats av den andra parten. Bulgarien anser att makedonska är en västbulgarisk dialekt. Enligt Skopje döljer språkkonflikten i praktiken bulgariska territoriella ambitioner i Makedonien.
Bulgariens relation till Grekland är idag relativt god, bl a på grund av gemensam oro över Turkiets avsikter i regionen, och man har lagt grunden till ett militärt och politiskt samarbete. Sedan början av 1990-talet har relationen förbättrats avsevärt med Turkiet, sedan villkoren för den turkiska minoriteten i Bulgarien förbättrats, och ett visst militär samarbete pågår. Turkiet stödjer Bulgariens medlemskapsansökan till NATO. Relationen till Rumänien har förbättrats, och man delar oron över den geopolitiska positionen vid Svarta
Havet.

Försvarsmakten
Försvarsmakten genomgår omfattande reformer och en omvandling till ett NATO-kompatibelt försvar i nivå med CFE-avtalen. Brist på kapital och den politiska instabiliteten gör att en stor del av reformerna och moderniseringen inte sker under ordnade former och har skjutits på framtiden. Den materiella standarden är idag mycket låg och försvarsmakten är till stora delar inte operativ
p g a brist på reservdelar. Officerarna lever och verkar under dåliga förhållanden, och de ekonomiska och politiska reformerna möts med viss skepsis. Kopplingen till Ryssland är fortfarande stark. 1995 fick Bulgarien vapenleveranser motsvarande ca $500 miljoner från Ryssland och man förhandlar om att köpa ytterligare 14 Mig-29-SM.

En osäker framtid
Bulgariens framtid är oviss trots den nuvarande regimens ansträngningar att möjliggöra framtida integration med NATO och EU. Långsiktig inrikespolitisk stabilitet och att skapa förutsättningar för en fungerande marknadsekonomi är nödvändigt. Sker det inte någon förbättring av livssituationen för befolkningen i Bulgarien och i regionen i stort finns det en risk att de nuvarande reformistiska västvänliga regeringarna förlorar det stöd man har för de reformer som påbörjats. Vid valet år 2000 kan således de mer isolationistiska, nationalistiska och ryssvänliga partierna vinna tillbaka regeringsmakten. Detta skulle försvåra framtida medlemskap i NATO och EU ytterligare.
Relationen med Makedonien ser idag inte ut att vara nära en lösning, men det akuta problemet är utvecklingen i Kosovo och risken för spridning av etnisk polarisering till Makedonien. Sker detta står regionen med stor sannolikhet inför en katastrof som kan komma att överskugga krigen i det forna Jugoslavien och hota stabiliteten i hela Sydösteuropa. Hur Bulgarien kommer att reagera är osäkert, men man kommer sannolikt inte att kunna stå utanför en begynnande konflikt. Vad Jugoslavienkrigen lärt oss är att västerländsk rationalitet och rätt inte är någon norm i stora delar av detta hörn i Europa.

Daniel Brolén har ett forskningsuppdrag vid FOA 1 avseende centraleuropeisk säkerhetspolitik.