PORTRÄTTET  Bilder
Hård kamp om budgeten för arméns nye generalinspektör
Paul Degerlund porträtteras av Erik Lidén

När försvarsorganisationen sedan 1994 successivt gjordes om öppnades möjligheter för officerare i karriären att relativt snabbt nå nya poster. En av dem är arméns förste generalinspektör generalmajor Paul Degerlund som avancerade från överstelöjtnant till överste så sent som 1994. Han blev sedan överste av 1 gr 1997 och generalmajor 1 juli förra året då försvarsgrenscheferna avskaffades och inspektörerna med stab inrättades i Enköping för armén, i Uppsala för flygvapnet och på Berga för marinen.

Paul Degerlund är grundutbildad i luftvärnet och tillhörde Lv 7 i Luleå, född som han är i Överstbyn i Bodens kommun. Före den militära karriären avlade han ingenjörsexamen 1971 och gick sedan Krigsskolan på Karlberg 1973-74. Han har gått den traditionella generalstabsutbildningen och fick 1987-88 förmånen att vara elev vid Command and General Staff College i Leavenworth i USA. Ungefär vart femte år får en yngre svensk officer denna möjlighet som ger värdefulla internationella kontakter. Bland tidigare elever märks förre ÖB Lennart Ljung. Paul Degerlund har i karriären bland annat varit lärare vid Militärhögskolan, chef för arméstabens planeringsavdelning, brigadchef vid Hallandsbrigaden och chef för Stridsskola Syd innan regeringen utnämnde honom till generalmajor och placerade honom i Enköping som arméns förste generalinspektör. Han är klart medveten om att denna roll inte är jämförbar med den som arméchefen hade i den äldre organisationen med ett totalt utbildningsansvar. Ny styrs försvarsmakten direkt från ÖB i Högkvarteret via de tre militärbefälhavarna till fördelnings- och brigadchefer, vilka har en kaderorganisation redan i fred. Paul Degerlund har i de besvärliga tider som försvaret nu upplever visat att han delar förre arméchefen Mertil Melins uppfattning att armén måste vara större än de 3-6 brigader som ÖB nu skissar inför en oviss framtid. Hur det till sist går återstår att se när ÖB lämnat sitt förslag den 19 maj och riksdagen i höst bestämmer vilka fredsförband som skall läggas ned. Paul Degerlund är bekymrad, inte bara för en allmän värnplikt som blir allt mer urholkad och nalkas 10-15 000 soldater per år, utan också för trovärdigheten att klara ett försvar över ytan. Liksom de 54 arméöverstar som protesterat mot neddragningarna och ifrågasatt om Jas 39 Gripen skall fullföljas med de till tänkta 204 flygplanen och dyrbar beväpning och utrustning ifrågasätter Paul Degerlund den framtida balansen i försvaret.
De säkerhetspolitiska värderingar som nu styr den framtida försvarsplaneringen gäller främst i dag. Den framtida utvecklingen i Ryssland kan få sia om i dag och vilka hot som om 10-20 år kan riktas mot Sverige är omöjligt att precisera 1999. Den enkla sanningen som förr gällde under all försvarsupplysning är att en brandkår behövs även om det inte brinner och att den måste innehålla både kvalitet och kvantitet. Det skriver också Paul Degerlund under på i dag. Själv har han nyligen fyllt 50 år och är gift med Eva Andersson, hörselpedagog, och har två vuxna barn, Sofie och Peter. Generalen är en ivrig motionär, jagar och spelar golf. Han är ledamot av Krigsvetenskapsakademien sedan 1992 och var expert i 1997 års parlamentariska värnpliktsutbildningskommitté.

Erik Lidén är journalist i Svenska Dagbladet