Lennart Lundén:

Norra Kaukasus; Rysslands akilleshäl?

Någon militär lösning av konflikten i Dagestan är inte möjlig, hävdar författaren till denna artikel, skriven i augusti. Utvecklingen sedan dess, med bombdåden i Moskva och de ryska attackerna mot Tjetjenien, har bekräftat denna slutsats. I artikeln tecknas bakgrunden till konflikten, bl a framväxten av den muslimska fundamentalism som f n av Ryssland upplevs som det största hotet.

Den nyligen uppseglade konflikten i Dagestan har ånyo apostroferat Rysslands svårigheter att skapa stabilitet i Kaukasusregionen.
Den sovjetiska statens upplösande har varit en bekymmersam situation för den ryska staten genom att den relativa självständighet man givit de olika statsbildningarna i federationen har lett till en upplösning snarare än ett stärkande av relationerna som man kanske hade förväntat sig. I Kaukasien, och kanske främst inom de multietniska områdena, varav Dagestan är ett, har situationen blivit alltmer kaotisk. Den islamiska aggressionen som just nu accentuerats är ett bevis för att stabiliteten förskjutits i en för den Ryska federationen negativ riktning.

Militärstrategiskt vitalt
Kaukasus är av vitalt intresse för Ryssland bl a beroende på dess geografiska läge. Skulle Kaukasusregionen inte längre kunna kontrolleras, innebär detta att exportvägarna till bl a Indien skulle förlängas med över 600 mil genom att den ryska exportindustrin är beroende av hamnarna i området, som medger fartyg med ett seglingsdjup på 21-27 meter jämfört med de relativt sett grunda hamnarna i Svarta Havsområdet.
Av vitalt intresse är också att en av de mest betydelsefulla ryska oljeledningar-na går genom området.
Ur militärstrategisk synvinkel är området av största betydelse. Tänkbara framstötar mot den Indiska subkontinenten omöjliggörs om inte Kaukasus kontrolleras. I princip finns det bara en väg med tillräcklig kapacitet som leder till detta område och det är genom Dagestan. Ett enda pass genom bergen möjliggör förflyttningar av större arméstyrkor.

Brist på jord
Historiskt sett består den dagestanska republiken av ett antal olika minoriteter. Dessa har varit väl medvetna om att en konfrontation dem emellan skulle leda till en konflikt som sannolikt inte kunde överbryggas under decennier framåt. Man har därför ådagalagt sig en mycket stark restriktivitet i hävdandet av sina egna intressen.
Förhärskande näring inom Dagestan är jordbruket. Privatiseringen av den statliga jorden är en av de åtgärder den pro-kommunistiska ledningen vill förhala till varje pris, vilket inte är förvånande. Frånsett faktumet att åtgärden skulle rycka undan deras maktbas är den farlig även ur andra synvinklar.
Odlingsbar jord är en bristvara i Dagestan och med den överbefolkning som nu är på landsbygden, skulle ett uppdelande omöjliggöras genom att man endast kunde ge en mikroskopisk del tillbaka till de pre-sovjetiska ägarna. Det skulle uppkomma otaliga protester mot att ge land till dem som ses som "nykomlingar", även om dessa bott i en bestämd by sedan 30-talet.

Enande fundamentalism
Den största enskilda folkgruppen i Dagestan är Avarerna (ca 500.000). Den sovjetiska politiken har aktivt bidragit till att minimera Avarernas självständighetsidéer genom att de till de högsta ämbetena runt om i Dagestan tillsatte tjänstemän av avariskt ursprung, vilket medfört att den avariska intellektuella eliten är spridd över hela området. Övriga befolkningsgrupper är i stort sett bundna till strikt geografiska områden. Dessa grupper är dock av den storleksgraden att de inte har någon direkt politisk/etnografisk förmåga att självständigt bedriva någon frihetskamp.
Återstår enbart att finna någon annan faktor som kan verka enande. Gemensamt för i huvudsak alla etniska grupper är den islamska religionen. Den senaste tidens utveckling har visat att den s k islamiska fundamentalismen synes vara den enskilda faktor som kan ena de olika etniska grupperna. I rättvisans namn skall sägas att de mera "moderata" islamiska riktningarna såväl historiskt som i dagsläget har agerat för en försonlig inställning till den förhärskande politiska makten. Det är den militanta wahabistiska ortodoxa riktningen som står i förgrunden för det aktiva motståndet mot Ryssland. Wahabiterna kan generellt sägas motsäga sig all förändring som inte har sitt ursprung i Koranen eller andra Heliga Skrifter som emanerar från Muhammed.

Förändring och rastlöshet
Varför väcks dessa tankar till liv just nu är den självklara frågan. Ett av de viktigaste skälen till detta är den osäkerhet den enskilde muslimen känner inför dagens verklighet. Framförallt är detta märkbart bland de unga.
Den islamska världen går f n igenom en av sina mest dramatiska perioder i historien Den historiska, ekonomiska och vetenskapliga förändringen tog i Europa 500 år. I den islamska världen har samma förändring skett enbart under ett par generationer. Som exempel kan nämnas att för bara 40 år sedan var huvudstaden i Saudi-Arabien endast en samling lerhyddor liksom den varit under århundraden. Dagens Riyadh är en hi-tech megastad med byggnader i glas, Coca Cola-automater och skinande amerikanska lyxbilar. Riyadh utgör naturligtvis ett extremfall, men i stor utsträckning gäller samma utveckling rum inom alla muslimska områden, utom i de mest avlägsna och isolerade områdena.
En sådan utvecklingsperiod, som i sin komplexitet inte tillåter någonting att förbli vid det gamla och beprövade, skapar en stark känsla av osäkerhet hos den enskilde muslimen. De ser sig omkring efter något att hålla sig fast vid som kan skänka dem en identitet. I detta fall är "något" synonymt med Islam. Eftersom människorna drivs av sin osäkerhetskänsla snarare än av den religiösa övertygelsen, saknas förankringen i många av religionens mer finstämda dygder vilka normalt sett uppkommer genom ett aktivt deltagande i den religiösa traditionen.

Stärkande gruppkänsla
Man kan lätt inse hur detta fungerar i praktiken. En ung muslim, sannolikt från en stor familj tävlar om de få arbetstillfällen som finns; han kan inte gifta sig eftersom han är fattig, kanske är han också inflyttad till en snabbt växande storstad, känner sig lätt som en man som gått vilse i en öken utan landmärken.
En dag får denne man tag på en av wahabiternas skrifter och blir omedelbart född på nytt. Detta var vad han behövde. Ett ramverk utifrån vilket han kan orientera sig ut ur sin andliga ökenvandring. Hans självkänsla stärks genom att han får en grupptillhörighet. I sin iver att behålla sin nyfunna identitet accepterar han gärna att alla andra uppfattningar är av ondo.
Den ryska krigsmakten har en således en svårdefinierbar fiende att bekämpa i Dagestan. Fienden kan finnas även i "säkra områden" och komma ifrån alla etniska grupper och samhällsklasser. Dessutom gynnas rebellernas små och lättrörliga enheter av terrängen i Dagestan.

Militärt maktspråk förvärrar
Tillförsikten om att snabbt kunna krossa motståndet kan därför vara högst överdriven. Det som talar för en rysk seger är att även om Islam är en enande faktor för rebellerna så är samhörigheten inte stor mellan de etniska grupperna vare sig språkmässigt eller etnografiskt. Detta kan medföra samordningsproblem och därigenom skapas en alltför stor splittring av resurserna vilket en tränad krigsmakt kan utnyttja.
Finansiellt torde inte rebellerna lida någon nöd, eftersom starka krafter tillhandahåller såväl pengar som vapen så ett utnötningskrig skulle inte innebära någon fördel för Ryssland.
Det kommer att kräva stor anpassningsförmåga såväl politiskt som militärt av den ryska statsledningen Någon ensidig militär lösning är sannolikt inte tänkbar. Maktspråk kommer enbart att medföra att allt fler grupperingar engagerar sig i striderna. Militären borde enbart användas för skydd av civilbefolkningen mot attacker från rebellerna samt att söka avsnöra deras förbindelselinjer. En fredlig lösning kan enbart åstadkommas vid förhandlingsbordet. Härvid krävs stor rysk lyhördhet för den dagestanska befolkningens krav på ekonomisk och politisk frihet samt stor dagestansk lyhördhet för den Ryska federationens strategiska behov.

Lennart Lundén är f d överstelöjtnant och strategilärare vid Militärhögskolan