Hans Zettermark:

Tekniken allena vinner inga krig, men övertro på tekniken kan förlora kriget, hävdar författaren till denna artikel. Han varnar för att låta det senaste skriket i militärteknik, Dominant Battlespace Awareness bli en patentlösning för Sveriges försvar. Det räcker inte med att ha fullständig koll på läget, man måste också ha vapen för att påverka det. Mer än så: en svensk försvarsmakt i framtiden måste kunna uträtta mycket mer än endast territoriellt försvar.

Det senaste i raden av militära motsvarigheter till "de vises sten" kallas DBA, Dominant Battlespace Awareness.1 Det kan närmast översättas med "överlägsen kännedom om stridsfältet" eller "total kontroll på läget". Med ett nätverk av mer eller mindre avancerade sensorer skall man kunna hålla reda på allt som rör sig.

Det här låter ju bra, som ett komplement till våra stridskrafter. En nödvändig förutsättning för att de i framtiden skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Men, DBA presenteras inte som en bifunktion, utan som själva kärnan i det framtida svenska försvaret. DBA skall lösa alla problem - en bestickande och frestande tanke - men sådana djur finns inte!

Nödvändigt att slå ihjäl
DBA är en bra ansats och konceptet innehåller många bra tankar om stridens utveckling. Men det är inte "den enda vägen". Att ha Dominant Battlespace Awareness, överlägsen koll på läget, är bra - men det får inte bli ett självändamål. Underrättelser och ledning är bra, men utan verkan nyttjar de inte till något. Man kan inte titta ihjäl fienden, eller kommendera bort honom. I slutändan måste man ha något som slår ihjäl det som DBA hittar.
Krig är för komplext för att man ska kunna förlita sig helt på komplexa, automatiserade informationssystem. Den "verklighet" som DBA visar blir bara virtuell. Därigenom blir en "kunskap" som fås med DBA bara skenbar. DBA förutsätter att informationen är rätt inmatad. Garbage In, Garbage Out gäller i högsta grad. Om fel koordinater knappats in är beslutsunderlaget felaktigt och ve den befälhavare som förlitar sig enbart på detta. Nej, han måste själv fram för att känna, smaka, lukta och höra på den riktiga verkligheten - samt skicka ut egna kunskapare till de underställda förbanden. Det är lika fel att förlita sig på datorer och IT, som det alltid varit fel att sitta och vänta på ordonnanser, telegram eller telefon.2

Gammalmodigt nytänkande
Inte nog med att man måste ha verkan i målet. Det räcker inte med bara precisionsvapen. Om det gjorde det så skulle Serbien ha viftat med vit flagg efter bara några dagar av NATO:s flyganfall. I slutändan måste man vara beredd att strida på marken om inte motståndaren gör som man tänkt sig.
Det finns de som hävdar att tiden för klassisk infanteristrid är förbi, utom i inbördeskrig. Mot det kan man hävda att många väpnade konflikter är, eller börjar som, någon form av inbördeskrig. DBA-konceptet är i sin utrerade form, liksom FOA-föregångaren "cellförsvaret",3 uppenbarligen endast ägnat åt det gammaldags hotet "invasion" - om än i ny form - samt åt att ge underlag till protestnoter vid gränskränkningar. Allt det beramade "nytänkandet" syftar till något uråldrigt, försvar av territoriet. Men det lyckas komma med en nyhet: Försvaret ersätts av övervakning av territoriet

Statiskt tänkande
Inför millennieskiftet är det som efterfrågas en försvarsmakt som kan användas som ett säkerhetspolitiskt instrument för Sverige. Ett flexibelt verktyg inom och utom landets gränser. Inte ett gammaldags invasionsförsvar bundet till eget territorium. DBA löser inga internationella uppgifter och kan knappast stödja det civila samhället. Och det är faktiskt sällsynt illa ägnat att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Efter att "cyberkriget" raderat ut alla bankkonton och fått viktiga samhällsfunktioner att gå i stå, vad händer då, när DBA "hackats" sönder och alla skärmar visar error? Det blir slagsmål på marken om vi inte bara skall ge upp.
Inte nog med att ett helt genomfört DBA-koncept skulle innebära att ett statiskt reaktivt tänkande ersatte operativ och mental rörlighet. DBA skulle nog bli det luckförsvar som vi alltid har varnat för inom försvarsmakten; dels genom att det är inriktat på en sorts verksamhet, dels genom sin blotta storlek. Inga stora projekt håller någonsin kostnadsramarna. JAS och Viggen har liknats vid gökungar. Det finns stor risk för att ett storsatsande på DBA skulle tränga ut de delar av försvaret, stridskrafterna, som ger verkan i målet.

Människorna måste fatta beslut
Dessutom förekommer det obehagliga inslag av integritetsknaprande art i DBA. Små tingestar ska kunna registrera allt överallt. Är det vad vi önskar istället för det folkförankrade försvaret? Nej, tack!
Relegera DBA till ett eftersträvansvärt tillstånd på slagfältet. Låt de ingående delsystemen bli till nytta för de egentliga stridskrafterna och därmed för landet. Tekniska hjälpmedel skall förbli just hjälpmedel. Det är människorna som är det viktigaste, som måste fatta besluten och utföra grovarbetet. Tekniken allena vinner inga krig, men övertro på tekniken kan förlora kriget. Endast det enkla är möjligt, men det kan vara svårt och obehagligt. Krig är inte bara futuristiskt knappande - utan framför allt blod, möda, svett och tårar!

Hans Zettermark är politisk analytiker på European Public Policy Advisers (EPPA). Han är major i kustartilleriets reserv och filosofie magister i militärhistoria.

1 DBA-studien har utförts av ett amerikanskt konsultföretag lett av en f d amerikansk amiral. Beställare är Högkvarteret. Man kan läsa mer om DBA i bl a Foa-tidningen 1/1999, samt SvD 17/3 och 18/3 1999.
2 För resonemang kring detta, se Martin Van Creveld: Command in War, Harvard University Press 1985.
3 I vilken avgörande grad har för övrigt DBA-studien överglänst FOA-
studien om cellförsvaret? Är det verkligen motiverat att gå över Atlanten för så dyrt vatten? Konsulter i all ära, men idéer förtjänar inte alltid att adlas bara för att de kläckts av näringslivet och/eller amerikaner.