Lars Bratt:

För mycket flyg, för litet artilleri

 Artillerigranaten "Bonus" kan slå ut pansarfordon.
Bilder från broschyr BOFORS

I V F nr 1/98 har generalmajor Helge Gard tagit upp frågan om de framtida hoten och vår nuvarande försvarspolitik. Han påpekar att tre orealistiska och felaktiga idéer styr utvecklingen hos oss:
1. En optimistisk tro på en fredlig utveckling i vår omvärld;
2. Ofullständiga analyser och icke relevanta slutsatser om den tekniska utvecklingens betydelse för krigföringen
3. En strategi som går ut på att vinna den inledande striden.

Vid samtal nyligen medgav en högt uppsatt aktiv officer att en hänsynslös rysk ledare på tre-fyra år kan åstadkomma styrkor tillräckliga för att krossa det mesta i Europa. Att tro oss om att vinna den inledande striden mot en stormakt är en utopi.
Gard framhåller att luftstriden ändrat karaktär. "Jaktflyget har endast en tröskeleffekt." Tyskarna har minskat sitt jaktflyg. Finland nöjer sig med 64 F-18 Hornet (som dock har dubbelt så stor aktionsradie och flygtid som JAS). Flygsystemen är känsliga för angriparens precisionseld från stora avstånd mot baser, ledningsfunktioner och vapenbärare. Vapenbärarna är t ex flygplan, robotar av olika slag och långskjutande artilleri.

"Gun and Run!"
Sådan s k indirekt eld måste vi också ha som försvarare. Den ställer höga krav på teknik, precision, omedelbar och tillräcklig verkan samt snabbhet. Vi har tagit fram sådana vapen.
Vapnen är långt utom synhåll från målen, med eldledare som själva eller genom sensorer ser målen. De ger skjutelement till vapnen som avger verkningseld - rättliggande robotar eller granater - direkt och utan tidskrävande inskjutning. Man kan utforma projektilerna så att de kan styras i slutet av banan. Vapenbärarna - ramperna eller lavetterna - ger sig sedan iväg så snabbt att de, om de hunnit upptäckas av fiendens radar, är borta innan hans verkningseld hunnit fram. Vi kallar det: "Gun and Run".

Verkligt hot mot angriparen
Det svenska 15,5 cm haubitsartilleriet är ett förnämligt exempel på ett system med dessa egenskaper. Högeffektivt, med lång skottvidd, god verkan och snabbrörligt. Särskilt senast framtagna m/77 AD (splitterskyddad dumper) som med basflöde skjuter både 40 och 50 kilometer. Rita upp en cirkel med 50 kilometers radie: nära 8 000 km³ = nästan hela Skåne. Granater typ "Bonus" kan slå ut pansrade stridsfordon. Över målet avfyrar Bonus två målsökande robotar, som inom varsin yta om ca 2 hektar söker upp och slår hål på allt pansar uppifrån med "riktad sprängverkan" (RSV). Den kan också laddas med 90 spränggranater med RSV mot t ex fallskärmsjägare. Några moderna pansarbataljoner i samverkan med detta artilleri och skyddade av luftvärn typ Bamse och (eller) system 90 är ett verkligt hot mot en angripare.
Sverige har övervägande betäckt terräng med goda möjligheter till indirekt eld från artilleri. Det finns anledning att jämförande värdera artilleriets och flygets verkansmöjligheter. Vad ger störst effekt för pengarna? Man får mycket artilleri för ett litet antal flygplan. Finnarna, som har krigserfarenhet har prioriterat artilleriet. I Finland finns 22 brigader. I varje brigad ingår två långskjutande artilleribataljoner med alla tekniska finesser. Därutöver finns ett armékårsartilleri, välutrustat och med en räckvidd av ca 30-35 km. Sammanlagt finns ca 160 stridande bataljoner varav ca 60-65 fältartilleribataljoner. Motsvarande siffror för Sverige är (efter "återtagning") ca 50 respektive ca 20.
Siffrorna talar för sig själv.

Lars Bratt är överste