Daniel Brolén:

Slovakien - självvald isolering i det nya Centraleuropa

Slovakiens försvarsmakt satsar fortfarande på rysk materiel. MiG-29 ersätter MiG-21.

(Foto: Rein Kaarme)

Flertalet öst- och centraleuropeiska stater strävar idag efter medlemskap i NATO och EU. De kommande utvidgningarna av dessa organisationer gör att vi idag kan börja skönja tydligare politiska konstellationer i Europa. Slovakien bryter det centraleuropeiska mönstret i arbetet mot demokrati och rättsstat och kommer med sin nuvarande politiska inriktning inte att bli medlem av vare sig NATO eller av EU. Slovakien isoleras alltmer av sina demokratiska grannstater, Västeuropa och USA och knyter allt starkare band med Ryssland.

Inrikespolitik
Genom delningen av Tjeckoslovakien kunde slovakerna för första gången i historien bilda en suverän statsbildning. Premiärminister Vladimir Meciar dominerar den politiska scenen och styr en koalitionsregering. Maktkampen mellan Meciar och oppositionen med president Michal Kovac förhindrar politisk stabilitet. President Kovac har framstått som rättsstatens och de demokratiska spelreglernas försvarare. Oppositionen är svag och splittrad och utesluts från flera viktiga statsorgan och utskott. Maktkampen har tagit sig flera absurda uttryck med bl a kidnappningar, försvinnanden och bilbomber. I mars 1994 bildade oppositionen tillfälligt regering och politiken inriktades då tydligare mot demokratisering och ett närmande till väst. Efter valet hösten 1994 återtog Meciar regeringsmakten.
Meciar skaffar sig kontroll över allt större delar av samhällslivet. 1994 och 1995 fokuserades kontrollen på parlament, statliga organ, privatiseringarna och media. 1996 angreps den lokala administrationen, stiftelser och kulturella institutioner. Under 1997 konsoliderades greppet över samhället. Meciar har etermedierna i ett fast grepp och hamnade 1996 på den Amerikanska kommitténs för "skydd" av journalister (Committee for the Protection of Journalists, CPJ) lista över pressens tio värsta fiender. Övriga personer på denna lista är bl a Nigerias president Sani Abacha och ledaren för de militanta islamitiska grupperna i Algeriet Abu Abdul Rahman Amin.
När det splittrade parlamentet i februari/mars inte kunde enas om en ny president, i samband med att presiden Kovacs ämbetsperiod gick ut, inträdde Slovakien i ett konstitutionellt vakuum. Premiärminister Meciar kunde med konstitutionens hjälp ta över flera av presidentens befogenheter i väntan på att det nya parlamentet, efter valet i september, väljer ny president. Meciar har sedan dess bl a bytt ut 28 ambassadörer som Kovacs utnämnt, utfärdat amnesti till bl a personer inblandade i kidnappningen av Kovacs son och presenterat ett förslag till ny vallag som skulle försvåra för oppositionen och de ungerska partierna att erhålla platser i parlamentet.

Säkerhetspolitisk utveckling
efter 1993
Efter murens fall ansågs Slovakien, som del av Tjeckoslovakien, ligga mycket bra till för ett framtida medlemskap i EU och NATO, men efter självständigheten har landets möjligheter minskat drastiskt. Den officiella utrikes- och säkerhetspolitiska prioriteringen är en generell västlig integration och medlemskap i EU och NATO. Medlemskapsansträngningarna är dock motsägelsefulla då man vet att EU och NATO inte accepterar den alltmer auktoritära politiska utvecklingen. Inom regeringen har olika uppfattningar om medlemskap i NATO börjat framträda, och många är idag öppet motståndare till medlemskap och röster börjar höjas för neutralitet.
I juni 1993 blev Slovakien medlem av Europarådet och i oktober även associerad medlem av EU, men i väst förblev man osäker och oroad över Slovakiens bristande hängivenhet till demokrati, minoritetsrättigheter och marknadsekonomi. EU och USA menar att den förda politiken hotar de demokratiska fundamenten i landet. Enligt Meciar är kritiken ovilja från dem som motarbetar Slovakiens integration med väst och varnar för att Slovakien skulle kunna tvingas orientera sig mot Ryssland. Trots den förda politiken är försvarsmaktens samarbete med NATO relativt bra och Slovakien deltar aktivt inom PFP.
Säkerhetspolitiken formas av den yttre och den inre säkerhetspolitiska miljön. I den yttre miljön finns NATO:s relation med Ryssland och grannstaternas inträde i NATO. Den inre miljön omfattar faktorer som bl a politisk splittring och Ungernproblematiken. Man upplever idag inga militära hot men däremot politiska- och samhällshot, som hotar att underminera statens organisatoriska funktioner, konsolideringen av nationalstaten och den nationella identiteten.

Relationen med Ungern
Relationen med Ungern utgör ett säkerhetskomplex som har sin utgångspunkt i den historiska ungerska dominansen, och den stora ungerska minoriteten i landet, ca 11% av befolkningen, utgör en källa till konflikt. Relationerna har förvärrats successivt sedan 1993. Den ungerska minoriteten utsätts för diskriminering bl a genom snäva språklagar. Det är tydligt att Meciar upplever det ungerska inslaget som ett konkret hot som kan underminera det pågående nationalstatsprojektet.
Ungerska krav på ökade minoritetsrättigheter och autonomi för ungrarna uppfattas med stor misstänksamhet och måste ses i ett historiskt perspektiv av ungersk irredentism och revisionism och dagens i många fall provokativa uttalanden. Efter påtryckningar från väst undertecknades ett grundavtal 1995 som till viss del reglerar minoritetsrättigheter och erkänner den gemensamma gränsen, men samtidigt som avtalet ratificerades i Slovakien antogs en lag som kriminaliserar den som "skadar republikens intressen". Slovakien är definierat som en odelbar nationalstat där slovaker är det statsbärande folket utan egentligt utrymme för etniska minoriteter. Det finns en risk för att ungrarna, som bor i kompakta områden längs gränsen, utvecklas i en alltmer separatistisk riktning.

Relationen med Ryssland
En huvudpunkt i premiärminister Meciars politiska och ekonomiska agenda är att skapa en "speciell relation" med Ryssland med vilken man utvecklat nära politiska och ekonomiska förbindelser. Idag är man mycket beroende av ryska leveranser av el och råvaror. Den ryska underrättelsetjänsten har utvecklat nära relationer med sin slovakiska motsvarighet. 1993 undertecknades ett militärt samarbetsavtal vilket gav täta säkerhetsförbindelser och rysk materiel till Slovakien. Slovakiska politiker, både i regeringsställning och i opposition, har varit mer mottagliga för den ryska oron kring NATO-utvidgningen än sina motsvarigheter i andra centraleuropeiska stater.

Försvarsmakten
Vid etablerandet av en nationell försvarsmakt stod man inför ett flertal problem, bl a saknades specialister inom vitala områden, men framförallt ett otillräckligt armé- och flygbassystem. Uppdelningen av den tjeckoslovakiska försvarsmakten skedde enligt ratio
2:1 till Tjeckiens fördel. Man fortsätter övergången, som inleddes 1992 i Tjecko-slovakien med en organisation av västsnitt. Värnpliktförsvaret skall på sikt ersättas av en yrkesarmé. Efter självständigheten har det uppstått tvivel kring försvarsmaktens opartiskhet i politiken och parlamentets kontroll över försvarets verksamhet. Meciar har idag ett betydande stöd inom försvarsmakten och lojala personer sitter i ledningen.
Till skillnad från flertalet andra stater i regionen har den slovakiska försvars-makten inte minskat nämnvärt mer än vad CFE-avtalet tillåter. Flygvapnet består i fredstid av 14 000 man, 115 stridsflygplan (+30 i reserv) och 57 helikoptrar (varav 25 attack), vilket är det högsta antalet CFE-avtalet tillåter. Flygplansflottan är relativt modern. Ett starkt luftförsvar prioriteras och nya flygplan och attackhelikoptrar planeras att anskaffas. Armén består i fredstid av 33 000 man och är uppdelad i två armékårer inklusive tre mekaniserade brigader och tre pansarbrigader. Man vill omförhandla CFE-avtalet för att anpassa det till det slovakiska behovet av olika vapensystem. Man eftersträvar inte att byta ut sovjetstandard mot väststandard som ett led i NATO-anpassningen och moderniseringen av försvarsmakten, utan vänder sig till Ryssland i denna fråga.

Framtiden
Meciars agerande visar en kontinuerlig konsolidering av makten kring honom själv och sitt parti. Hans ställning har stärkts sedan Kovacs lämnat presidentposten och den förstärkta maktpositionen gör att han i praktiken kan styra Slovakien ostört fram till och med valet i höst. Meciars agerande omöjliggör en integration med de västliga samarbetsstrukturerna. Med Ungern i NATO och eventuellt i EU minskar Slovakiens utrikes- och säkerhetspolitiska manöverutrymme. Det kan uppfattas som att Ungern får ett politiskt stöd och kan utöva större press på Slovakien i frågan om ungrarnas situation. Försämras relationerna med väst och Ungern kan Slovakien känna sig tvunget att söka stöd hos Ryssland. Detta skulle kunna leda till att regionen blir fortsatt instabil och delvis kan bli en rysk intressesfär. Under 1998 kommer bilden att klarna om Slovakien går mot självvald isolering i ett Europa som fördjupar det säkerhetspolitiska samarbetet.

Daniel Brolén har ett forskningsuppdrag vid FOA1 avseende centraleuropeisk säkerhetspolitik.