Ann-Sofie Dahl:

Information behövs om NATO

Av professor Nils Andréns formuleringar i några av hans artiklar under det gångna året framgår, såväl på som mellan raderna, att han efterlyser en kampanjorganisation för svenskt NATO-medlemskap.
En sådan står det givetvis honom, liksom alla andra, fritt att bilda, närhelst de så önskar. Med mina egna erfarenheter av att starta en säkerhetspolitisk organisation i Sverige vill jag dock varna för att det är ett tidskrävande arbete som i så fall väntar.
Svenska Atlantkommittén, vars arbete professor Andrén kommenterat vid några olika tillfällen i Vårt Försvar, har däremot en annan agenda. Men det beror inte, som Nils Andrén antyder i sitt referat av vår stora konferens i juninumret av tidskriften, på att vi inte vågar ta upp frågan, utan för att vi helt enkelt har en annan och bredare målsättning och ambition med vår verksamhet.

Stor bredd
För oss i Svenska Atlantkommitténs styrelse har det alltsedan starten för två år sedan varit av absolut yttersta vikt att vårt arbete ska omfattas av bredast möjliga partipolitiska stöd. En sådan bredd är, menar vi, en nödvändighet för att vårt budskap om den transatlantiska länkens centrala betydelse för svensk och europeisk säkerhet, och för samhället i övrigt, ska nå fram också bortom de kretsar som redan är fast övertygade om NATO:s förträfflighet.
Denna partipolitiska bredd avspeglas i vår styrelse, där fyra politiska partiers åskådningar finns företrädda jämte den akademiska värld som bland annat jag själv representerar, och den militära som inte minst företräds av vår ordförande, överste Bo Hugemark. Allt för att skänka Svenska Atlantkommittén tyngd som en trovärdig och initierad deltagare i den säkerhetspolitiska debatten.

Internationell och nationell trovärdighet
Den partipolitiska bredden, och Atlantkommitténs identitet som en organisation som sätter spridandet av information och kunskaper om den transatlantiska länkens alla dimensioner - däribland givetvis NATO - i första rummet, var också en förutsättning får vårt upptagande hösten 1996 som associerad medlem i ATA, the Atlantic Treaty Association.
ATA är en sammanslutning av likartade organisationer i samtliga NATO-och en rad PfP- länder, som t ex amerikanska Atlantic Council, norska Atlanterhavskommittén och danska Atlantsammenslutningen. Rollen som associerad medlem - den form av anknytning som tilldelas icke-NATO-länder - ger oss inte bara internationell och nationell trovärdighet, utan även ett viktigt politiskt och moraliskt stöd från våra brödraorganisationer som vi varmt uppskattar.

Bristfälliga opinionsunder-sökningar
Nils Andrén konstaterar att grunden för den svenska NATO-rädslan ligger i en "oupplyst folkopinion," liksom är fallet med EMU. Det är just denna oinformerade opinion som Svenska Atlantkommittén satsar på att upplysa - den enda vägen för att förmå ändra på den nuvarande skeptiska inställningen till NATO i vårt land.
Förmodligen handlar det just om bristande information och intresse, snarare än en opinion som är i grunden negativ. Flera av de undersökningar om svenska folkets känslor gentemot NATO som har gjorts har uppvisat grundläggande vetenskapliga brister i sitt genomförande, med formuleringar som starkt gynnat en "fortsatt" neutralitet (en omöjlighet i och för sig, efter ett halvsekel av svenskt samarbete i det fördolda med NATO).
Svenska folket är emellertid förmodligen långt klokare än vad dessa undersökningar visar, och än vad deras politiker många gånger anser det vara. Frågan är om det inte egentligen är i första hand bland svenska politiker, snarare än folket i stort, som NATO anses så kontroversiellt.

Vad som behövs är således information och debatt som tar bort alla de myter och allt det hysch-hysch som i alltför många år har karaktäriserat det svenska förhållandet till NATO. Det är den uppgiften som Svenska Atlantkommittén har gjort till sin.

Fil dr Ann-Sofie Dahl är vice ordförande i Svenska Atlantkommittén.