REFERAT  Bilder
Carl-Gustaf Hammarskjöld:
Flygkriget på Balkan - erfarenheter för svensk del

Den 23 september anordnade AFF i Stockholm ett välbesökt föredrag av generalinspektören för Flygvapnet, generalmajor Jan Jonsson.

En av Försvarsmaktens nya huvuduppgifter är ju medverkan i internationella fredsinsatser, och försvarsberedningen har anfört, att denna uppgift även kan komma att innefatta flygförband. Det är alltså viktigt att se, hur flygstridskrafter utnyttjats vid denna typ av uppgifter, och vad som skulle komma att krävas av svenska flygvapnet vid en framtida medverkan.
Dessutom kvarstår naturligtvis huvuduppgiften att luftförsvara Sverige, och även ur denna aspekt har värdefulla erfarenheter kunnat dras av det Jugoslaviska luftförsvarets taktik och resultat.
Jan Jonsson betonade, att flyginsatsen i Kosovokonflikten styrdes hårt av politiska krav. Insats på marken var utesluten. Flygets uppgift var, att med minsta möjliga egna förluster, och med minsta möjliga skador på civila mål, tvinga president Milosevic att ändra sin politik mot Kosovo. Härav följde, att planeringen av företagen inte kunde styras av rent militära effektivitetskrav.
Antalet deltagande flygplan var inledningsvis ca 400, och ökade efter hand till ca 1 000, varav ca 700 amerikanska. USA dominans när det gäller både teknisk nivå på vapnen, och volymen stridskrafter, är påtaglig, och egentligen generande för de europeiska deltagarna.
Totalt genomfördes 37 000 företag, varav 30% offensiva (mot mål på marken), återstoden var jakt-, lednings-, spanings- och transportföretag etc. Både vädret och det jugoslaviska luftförsvaret innebar begränsningar i handlingsfriheten. Det svaga jugoslaviska jaktflyget kunde visserligen elimineras, men den rikliga tillgången på luftvärnsrobotar och eldrörsluftvärn tvingade NATO-flyget att hålla sig på över 5 000 m höjd, med åtföljande begränsningar i målval och träffprecision.
Vilka erfarenheter kan då dras. Jan Jonsson pekade på en rad faktorer. I korthet kan följande nämnas.
JAS 39 har god potential att anpassas för aktuella typer av internationella företag. Sverige borde i första hand kunna medverka med spaningsflyg, och i andra hand attack mot markmål. Deltagande med jakt kan kräva ytterligare anpassning till ledningssystem etc.
För den defensiva uppgiften att försvara Sverige, är det uppenbart att Gri-pens förmåga till autonomt uppträdande är en fördel. Vårt nuvarande utspridda bassystem är en väsentlig skyddsfaktor, det kommer att krävas åtgärder för att bibehålla rörligheten i en framtida, krympt organisation. Det kan ifrågasättas, om vi har tillräckligt med luftvärn och luftvärnsrobotar. För attackinsats behövs precisionstyrda vapen.

C-G Hammarskjöld är generalsekreterare i Allmänna Försvarsföreningen