Liv Lindholm:
Vårdslös hantering av frivilligförsvaret
Vår redan hårt ansatta Försvarsmakt fick under hösten ett nytt dråpslag. Såväl politisk som militär felplanering bedöms medföra att pengarna inte räcker för försvarsbeslutsperioden. Spara mera! Och det är bråttom.
 Bevakningslotta

Förtroendet för såväl politikerna som Försvarsmakten är i gungning. För alla försvarsengagerade är detta en påfrestning. I högsta grad gäller detta alla de medborgare som på frivillig grund med frivilliga arbetsinsatser stöder Försvarsmakten. Frivilligförsvaret - Hemvärnet och totalförsvarsorganisationerna - "säljer" försvaret. I det försvarspolitiska budskapet finns bl a:
o Försvaret är en angelägenhet för alla
o De frivilliga insatserna är en av grundpelarna i vårt folkförsvar.

Omvärlden förändras, kostymen får anpassas och kursen läggs fast i ett nytt försvarsbeslut, senast 1996. Många smärtsamma förändringar för enskilda människor och kommuner blev faktum.
Frivillighetens betydelse bedyras. Vi spottar i nävarna och går vidare med de olägenheter som regementsnedläggningar, fo-sammanslagningar och ökade arbetsuppgifter för våra ledare i olika nivåer för med sig.
Idag skall vi "sälja" och engagerat ställa upp för en försvarsmakt som ånyo måste ta nya grepp för att spara. När detta skrivs pågår utarbetandet av sparbetingen i försvarsledningen. Tyvärr sker på sina håll en vårdslös hantering av de faktiska tillgångarna.
Man föreslår neddragningar med allt från 30% till 60% för hemvärns- och frivilligutbildningen. Uppdraget att planera om med dessa förutsättningar förs ut i linjeorganisationen. Ledare inom hemvärn och frivilligorganisationer uppfattar signalerna tydligt och inser direkt vilka konsekvenserna blir. De frivilliga insatser som förväntas öka kommer att gå rakt motsatt väg. Den oro man rejält sått ut i leden gör det inte lättare att få med sig människorna på övning och vid rekrytering. "Är det någon idé, när dom ändå drar ner?"
Att vi på någon punkt ånyo berörs av ändrade villkor får vi acceptera, men de omfattande reduceringar som föreslagits slår undan benen för de frivilliga insatserna.
Förslagen ovan har spritt olust och misstämning och vittnar om brist på elementär kunskap och insikt om vad de frivilliga tillför försvarsmakten och under vilka villkor de frivilliga krafterna verkar. En kompetenshöjning måste ske bland de befattningshavare inom Försvarsmakten, som ej nära arbetat med hemvärns- och frivilligverksamheten. Låt frågorna komma in i det av ÖB anbefallda "Arbete för kvalité" som skall genomsyra Försvarsmakten mot 2000-talet.
Lika väl som det ligger stort ansvar på oss frivilliga att konsekvent och målmedvetet eftersträva uppsatta mål ligger det stort ansvar för Försvarsmakten i dess olika nivåer att bemöta oss med respekt och kunskap.
Vi stödjer Försvarsmakten och andra totalförsvarsmyndigheter och förväntar oss att dessa i enlighet med FB 96 optimalt tar tillvara den kraft vi tillför.

Liv Lindholm, Förbundslottachef AFF, Skåne