Reportage  Bilder
Helge Gard:
Nu är det år 2009
(En titt i backspegeln)

Författaren har tidigare i Vårt Försvar (bl a i nr 1/98) hävdat att flygsystemen blir allt mer sårbara för bekämpning med robotar. Det innebär att vi skaffat en mängd JAS 39 Gripen som inte ökar vår säkerhet men som hindrar en fortlöpande modernisering av Försvarsmakten. Här fortsätter han argumentationen med hjälp av ett framtidsscenario.

Sverige valde år 1999 att bygga upp sitt framtida försvar med ett stort flygvapen som stomme. Beslutet föregicks inte av någon djupare analys eller diskussion av alternativa strukturer. Både det militära som politiska etablissemangen var uppbundna av främst 1992 års försvarsbeslut, som innebar bl.a serieanskaffning av JAS och arméns mekanisering. Trots att sju år hade gått varvid det säkerhetspolitiska läget förändrades och tekniska landvinningar visade att tunga plattformar som stridsvagnar, stridsfartyg och stridsflygplan förlorat i betydelse höll man envist fast vid det 1980-talsförsvar som introducerades 1992. 1996 års beslut om anpassning - återtagning och tillväxt - inför ett växande hot blev blott tomma fraser. Det omtolkades av överbefälhavaren till anpassning i största allmänhet utan förmåga till upprustning.

Åldrande svensk försvarsmakt
Nu har tio år gått och orosmolnen hopar sig igen. Sedan tre tillbaka har Sverige försökt att rusta. Svårigheterna har varit stora såväl vad gäller utbildning av soldater som att skaffa vapen och ammunition. Det ringa antal regementen som blev kvar när ekonomin sanerades vid millenniumskiftet räcker inte till för att utbilda och organisera en försvarsmakt som är mäktig att möta ett väpnat angrepp. Arméns artilleri och luftvärn är gammalt och utslitet. Bristen på ammunition är t o m värre än år 1939. Stridsvagnar och stridsfordon finns däremot i stort antal. JAS-39 Gripen är i bra skick. Delserie 2 har uppgraderats och med de 200 planen har man satt upp 16 divisioner.

Vägvalet 1999 resulterade i avveckling av svensk vapenindustri. De delar som då blev kvar flyttade senare sin produktion till Norge, Finland och Tyskland eftersom de svenska inköpen var obetydliga. Liksom inför andra världskriget har regeringen organiserat ett antal inköpskommissioner, som far omkring för att köpa vapen. Resultatet är magert eftersom konkurrensen är hård om de nedbantade produktionsresurserna. De producerande länderna prioriterar sina egna behov först, sedan länder som är direkt betydelsefulla för deras egen omedelbara säkerhet. Sverige har en lägre prioritet. Sverige har också närmat sig NATO.

Rysk försvarsgrensstrid
Vid millenniumskiftet fick stormakten en ny dynamisk ledare. Han segrade i valkampen genom att lova att stoppa korruption och brottslighet, få fart på ekonomin och återupprätta landets forna storhet. Reformer vidtogs snabbt efter makttillträdet. Det har framkommit att han mötte motstånd från grupperingar inom krigsmakten när han tog itu med att reformera den. Flygvapenchefen hävdade med emfas att flyget skulle vara det framtida navet. Han pekade i sin plädering på Sveriges vägval. Armén och rakettrupperna ansåg att de tillsammans borde utgöra "kärnan". Flottan höll sig tills vidare avvaktande. Presidenten ville undvika strid med de mäktiga militärerna och diskuterade med sina rådgivare hur man kunde nå enighet kring vägvalet. Någon påpekade därvid att en lösning kunde vara att låta de bägge rivaliserande staberna pröva sina förslag på Sveriges vägval.

Angreppsalternativ analyseras
Detta vann presidentens gillande - den kunde t o m tjäna som en mental förberedelse för ev framtida aktioner. För att inte krångla till studien med en massa detaljer beslöt man att den skulle bara omfatta nedkämpningen av det svenska flygvapnet för att bereda väg för luftlandsättning av marktrupp. I övrigt skulle gälla att man kunde bortse från kostnader för underrättelsefunktion och störning eftersom de i huvudsak var samma i båda alternativen. Likaledes kunde bägge sidor bortse från kostnader för baser, stridsledning, utbildning och drift trots att de var väsentligt högre för flygalternativet. Uppgiften skulle begränsas till en redovisning av kostnader för struktur och vapeninsats samt för eventuella förluster. Stabernas redovisningar var i sammanfattning följande (se rutan).

Vid redovisningen inför president och det samlade militärrådet noterade alla den stora skillnad i strukturkostnad på över 110 miljarder kronor som belastade flygalternativet. Någon opposition mot redovisningarna förekom ej. Inför det samlade militärrådet gav presidenten sina riktlinjer för krigsmaktens framtida utveckling. Den skulle vila på fyra ben:
o En funktion för underrättelser i realtid.
o Precisionsvapen skall vara "det långa svärdet".
o Markstridsförbanden skall ha en sådan numerär att de kan ta, hålla och kontrollera markområden. Stridsflyget dimensioneras för övervakning av luftrummet.
o Krigsmakten är hela nationens angelägenhet. Folket och industrin skall mobiliseras för att bygga upp krigsmakten till ansenlig styrka.

Fördärvliga myter
Sveriges ledning är bekymrad. Man insåg för sent att vårt stora och kostnadskrävande flygvapen är ett bräckligt skydd. Den kan nedkämpas snabbt och då är våra möjligheter att försvara landet ytterst begränsande. Vår omfattande anskaffning av stridsflyg visar sig nu vara en gigantisk felinvestering. I tysthet förbannar de sina företrädare och de militärer som stod för underlaget för 1999 års vägval. Man borde då ha avlivat ett antal myter bl a
o att vi ensamma kan bygga upp ett heltäckande försvar
o att stridsflyg är garanten för en alliansfri säkerhetspolitik.
o att vårt stora flygvapen är en förutsättning för att genomföra militära operationer
o att främst flygindustrin står för högteknologi och för produkter som behövs i framtidens försvar.

Hinner vi rusta upp?
De borde ha valt ett modernt anpassningsförsvar utgående ifrån småstatens premisser:
o med markstridskrafter som kärna
o armé och kustartilleri med förmåga att på fem år fördubbla volymen
o flyg och flotta utan nämnvärd upprustningsförmåga dimensionerade för övervakning och incidentupp-gifter
o försvarsindustri för kärnans utveckling och upprustning
o fjärrslagsförmåga genom samarbete med vänligt sinnade stater

Men allt detta är nu historia och efterklokhet. Nu gäller det att ingjuta mod hos allmänheten och hos de ungdomar som kallas in och snabbutbildas för att försvara hembygden. De utrustas med en brokig blandning av gamla vapen som man lyckas att köpa från olika håll i takt med att säljaren moderniserar sin egen utrustning. Informationen spinner åter på temat "vår beredskap och förmåga är god".

Helge Gard är generalmajor och har varit chef för armémateriel vid FMV.

Flygalternativet
Insatsstyrka 300 plan à 500 Mkr = 150 000 Mkr
Vapeninsatser 600 flygburna kryssningsrobotar à 6 Mkr = 3 600 Mkr
150 flygplanslaster à 20 Mkr
(jaktrobotar, attackrobotar m.m) = 3 000 Mkr
Beräknade förluster 10% (30x500 Mkr) = 15 000 Mkr
= 171 600 Mkr

Robot/Arméalternativet
(Insatsstyrka75 plan à 500 Mkr = 37 500 Mkr ) *)
Vapeninsats 2000 **) kryssningsrobotar à 10 Mkr = 20 000 Mkr
= 57 500 Mkr
Anm:
*) Flygplanen används ej vid nedkämpningen av det svenska flygvapnet. De är avsedda för övervakning av eget luftrum och att användas senare för att skydda luftlandsättning, samt för att förhindra eventuella svenska trupprörelser via luften under markoffensiven.
**) Vi en preliminär föredragning angavs behovet till 1000 robotar. Presidenten ansåg dock att man i detta fall skulle eftersträva absolut säkerhet.