Herman Westrup:

Hur påverkar 1996 års försvarsbeslut AFF:s verksamhet?
En rapport från Skåne

Hur skall man upprätthålla villigheten att göra en insats för försvaret när ett väpnat angrepp inte längre är något som ter sig realistiskt i närtid? AFF/Skånes spel, där stöd till samhället i en fredstida katastrof övades, kanske kan ge ett svar.

Den långsiktigt dimensionerande uppgiften för totalförsvaret är och förblir att kunna möta ett väpnat angrepp. Detta hot utgör grunden för beredskapsförberedelserna. Dock, så länge som det nuvarande säkerhetspolitiska läget består, skall totalförsvaret kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt kunna hantera påfrestningar och risker i det fredstida samhället.
Detta vidgade säkerhetsbegrepp från 1996 borde enligt AFF/L:s uppfattning påverka vår förenings verksamhet. Försvarsbeslutet borde levandegöras för allmänheten. Men hur? När hotbilden förändras i positiv riktning kommer det att blir svårt att upprätthålla den mentala beredskapen och villigheten att göra personliga insatser för ett läge som till synes verkar vara orealistiskt - det väpnade angreppet.
Efter Estonia-katastrofen och andra händelser i vårt land, som mycket väl har kunnat få motsvarande resultat med stora påfrestningar på samhället som följd, ställer sig många skåningar frågan: Kan sådant hända oss i vår kommun?

Katastrofspel
Vi beslöt att kontakta Ängelholms kommun och föreslå, att vi tillsammans skulle genomföra ett katastrofspel för allmänheten. Syftet skulle vara att skapa förtroende för Ängelholms kommuns beredskap och förmåga att bemästra en mycket svår samhällsolycka samt att ge den samlade räddningstjänsten i Ängelholm mental beredskap och kunskaper för att i samverkan göra räddningsinsatser.
Vi beslöt, att spelet inte som oftast är fallet enbart skulle omfatta ett akutskede, dvs den tid då de "hårda" enheterna vekrar utan även ett uppföljningsskede, dvs den tid - månader och år - då de "mjuka" hjälporganen arbetar.
Trots mycket stor arbetsbelastning, främst omorganisationsproblem inom sjukvården och polisen lyckades vi utarbeta ett scenario som skulle ge Ängelholmsborna en realistisk bild av en mycket stor olyckshändelse och alla inblandade - kommunledningen, räddningstjänsten, polisen, sjukvården, socialvården, skolan, kyrkan, frivilligorganisationerna och F10 - en meningsfull övning.

Drivande gasmoln
Scenariot beskrev hur en lastbil med släp lastad med 13 resp. 22,6 ton svaveldioxid gick i diket, ventilerna slogs av och läckage uppstod. Den giftiga gasen spreds i Ängelholm. Trots att varnings-meddelande sändes ut över radio och TV blev de personella följderna mycket stora. Den slutliga skadebilden blev 49 döda, 75 svårt skadade, 150 medelsvårt och lätt skadade samt ett stort antal chockade. Utrymning anbefalldes. Läns- och regionstyrelse engagerades. Omhändertagande av drabbade, bl a anhöriga, fick ett mycket stort utrymme i spelet. Kommunens beredskapsgrupp för psykiskt och socialt omhändertagande vid katastrofer (förkortat POSOM-grupp) presenterades.
Efter förövning och generalrepetition genomfördes spelet den 12 november inför ca 100 åhörare. Spelledare var överste 1. gr Bertil Bjäre. Han utnyttjade tre paneler: en för första speldagen, en för utrymningen och en för fortsatt uppföljning. I spelet lades in en presskonferens och frågestunder för allmänheten. Spelet fick stundtals karaktären av ett skådespel med dramatiska effekter.

Ökad mental beredskap
Samarbetet mellan AFF och Ängelholms kommun har sannolikt medfört, att kommunen är bättre förberedd, om en samhällskatastrof skulle drabba Ängelholmsområdet. I varje fall har personkontakterna breddats och fördjupats på olika ledningsnivåer. Det måste också vara angeläget att i detta för oss till synes mindre hotfulla säkerhetspolitiska läge upprätthålla allmänhetens mentala beredskap för det allra värsta - kriget. Om vi i någon grad bidragit till insikten om behovet av ett starkt "totalförsvar" i Ängelholm i fredstid så bör vi i AFF/Skåne känna viss tillfredsställelse.
Kan denna form av verksamhet inrymmas i AFF:s nuvarande "ändamål" eller bör ändamålet formuleras om? Här finns säkert olika uppfattningar.

Herman Westrup är verksam i AFF/Skåne