Eino Tubin:

Dialog med döva?

När jag läste insändaren rullade just bilder på TV av ungdomar på sjukhus med fula, blodiga splitterskador. De var kanske i skribentens egen ålder. De hade bara råkat gå förbi på Taksim-torget i Istanbul när en kvinna i 20-årsåldern, utsänd av PKK i Tyskland, utlöste en sprängladdning som hon bar i bältet. Kvinnan dog på fläcken, medan sju förbipasserande och tre poliser skadades. Det var inget isolerat våldsdåd utan led i en kampanj.
Hur kan man förhandla eller föra någon dialog med en rörelse som har så lite respekt för människoliv? En rörelse, som hjärntvättat sina medlemmar till den grad att de är villiga att spränga sig i luften eller bränna sig levande för ett marxist-leninistiskt Kurdistan, ett mål som Öçalan själv försökt distansera sig ifrån. Att vara mot våld och samtidigt förstå PKK-aktivisterna går inte ihop.
Livlig smuggling av människor, vapen och knark pågår längs Turkiets långa och svårbevakade gräns mot sydost och många olika slags ligor är förvisso inblandade. Det är i de trakterna PKK fört sitt gerillakrig i närmare 20 år och det skulle vara märkligt om den inte fått en del av sina inkomster från denna trafik. Flera av de båtlaster med människor som kom till Italien förra året visade öppet PKK-flaggor, skrek slogans osv.
Frågan om olika minoritetsgruppers kulturella rättigheter i Turkiet kan bara lösas på demokratisk väg genom dialog, undanröjande av drakoniska lagar från militärregimens tid, konstruktivt meningsutbyte mellan EU och Turkiet osv. I Turkiet talar alla om behovet av demokratisering, men den bromsas alltför ofta av partisplittring, motsättningar mellan sekulära och islamister och andra inrikespolitiska faktorer. EU:s nedlåtande attityd att alltid sätta Turkiet sist i kön har inte gjort turkarna mer lyhörda för förmaningar från väst. Men även länder med lång demokratisk tradition kan ha svårt att lösa problem i förhållandet till språkliga och etniska minoriteter. I USA väcker frågan hur långt man ska tolerera spanska i vissa områden stor upprördhet.
Men den avgörande bromsande faktorn har varit PKK:s terror, som gjort stor skada för kurdernas sak. Ju förr de som av fruktan eller missriktad sympati indirekt stöder PKK inser detta, desto bättre.

Eino Tubin är frilansskribent bosatt i Turkiet