DEBATT  Bilder
Martin Arkel:
Psykologisk krigföring - den fjärde vapengrenen

Få utomstående har med egna ögon sett något av det nu pågående kriget på Balkan. Den bild vi har av händelserna där formas främst av nyhetsmediernas rapportering, men oberoende journalister tillåts inte heller att själva se och sedan berätta om vad som händer på själva krigsskådeplatsen. Istället är de ofta hänvisade till den bild som de krigförande parterna vill ge av skeendet och det egna agerandet.

I Dagens Nyheter (990414) finns bilden av en kvinna i 25-årsåldern som gör det sk fuck off-tecknet mot sin TV-apparat. I rutan ser man USA:s utrikesminister Madeleine Albright: "En jävla häxa", enligt den i Sverige boende serbiska kvinnan, som p g a kriget tillbringar mycket tid framför TVn. Samma tidning berättar också om en skola med barn till serbiska föräldrar utanför Stockholm. "President Clinton borde dödas", är en av elevernas kommentar. Barnen uppges ha format sin bild av kriget från serbiska TV-nyheter. Exemplen illustrerar mediernas starka inflytande på våra känslor.

Göran Stütz är forskningschef på Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF):
- Förutom den militära konflikten så pågår även ett häftigt psykologiskt krig mellan främst NATO och Serbien. Med olika medel söker vardera sidan förmedla sin bild av det som händer till framförallt tre målgrupper: motståndaren, hemmaopinionen och omvärlden. Detta innebär i sig inget nytt, metoderna har däremot blivit mer sofistikerade. Båda sidor är högst medvetna om nyhetsmediernas betydelse och vill genom dessa föra fram sin version och bild av händelserna. Man har upptäckt nyhetsbildens starka påverkan på opinionen. I det serbiska bildsvepet från den bombade flyktingkonvojen fanns närbilder både på leksaker och gråtande barn. Sådant tar fram starka känslor av avsky hos betraktaren.

Avsändaren måste verka trovärdig
I kampen om opinionerna är förtroende ett kärnbegrepp. Lyckas inte informationens avsändare framstå som trovärdig så spelar varken realistiska foton, iakttagelser eller reflexioner någon roll. I stället avfärdas rapporterna som propaganda och desinformation. I detta avseende handlar båda sidor på samma sätt mot varandra: motståndaren ljuger. Det är ett enkelt sätt att värja sig mot anklagelser - för vem kan egentligen kontrollera all information och hur avgör man om den är saklig och opartisk, eller tillrättalagd och tom lögnaktig?

- När övergår information till att bli propaganda, vad är avgörande för den övergången och vem kan och har rätt att bestämma detta? Det kan man fråga sig, säger Göran.

- Eftersom vi talar om subjektiva begrepp som förtroende och trovärdighet så bestäms skiljelinjen mellan propaganda och information i sista hand av mottagarna: de enskilda människorna. Det är kanske detta som gör det svårt för de som vill påverka oss att veta hur de ska göra för att komma åt våra tankar och sinnen, menar Roland Nordlund vid SPFs forskningsavdelning.

Den serbiska ledningen har med sitt informationsmonopol betydligt större möjligheter än NATO att förmedla sin bild av händelserna till det egna folket. Sedan Balkankonflikterna blossade upp i början av 90-talet har oppositionella serbiska medier förföljts och successivt förbjudits. För den serbiska statsledningen har televisionens nyhetsprogram blivit den viktigaste kanalen för att påverka den egna befolkningen.

- Det kan tyckas märkligt att NATO inte förrän efter en månad av attacker slog ut den serbiska televisionen. Att man inte gjorde det kan ha en rad olika förklaringar: världsopinionen kan reagera negativt om det verkar som om en demokratisk organisation slår ut ett annat lands förmåga till yttrandefrihet. Sedan kan nog de serbiska nyhetsbilderna ha haft en funktion som underrättelsekälla. Här ser ju beslutsfattare inom NATO - trots de propagandistiska effekterna - en del av effekterna av sina aktioner. Dessutom är det folkrättsligt tveksamt om TV-sändare och mediahus är militära mål, menar Roland.

Internet som vapen och opinionsbildare
Ett annat medium som används i den psykologiska krigföringen den här gången är Internet. Denna nya kommunikationsarena utnyttjas både i syfte att störa fienden och att påverka opinioner. Pro-serbiska datoranvändare har bl a använt sig av sk spamming - att skicka enorma mängder e-post. Under några timmar i april sattes NATO:s hemsida ur funktion, sannolikt till följd av en sådan attack. Från början trodde man att angreppen var oorganiserade, men senare kunde en del av attackerna spåras till organiserade grupper av hackers i Ryssland och Serbien. Enligt uppgift råder det inom NATO fortfarande delade meningar om hur allvarligt man ska se på det inträffade.

En jämförelse av NATO:s och det serbiska informationsministeriets hemsidor visar som väntat motstridiga bilder av vem som är ond och god i kriget på Balkan. Nyanser saknas; beskrivningarna sker i svart eller vitt, ont eller gott. Detta är ett vanligt tema i all psykologisk krigföring. På det serbiska informationsministeriets site framstår Serbien som det lilla fredsälskande landet vars civila befolkning är offer för ett fascistiskt NATO med USA i spetsen. Befolkningen i Kosovo uppges bli väl behandlade av serberna och flyr p g a NATO:s urskillningslösa bombningar. Flyktingar som påstår annat avfärdas som propagandaspridande albanska terrorister. Den av NATO bombade flyktingkonvojen uppges varit en samling kosovo-albanska flyktingar som avsiktligt massakrerades då de återvände för att få säkerhet i Serbien. Den brittiske premiärministern Tony Blair jämförs med Adolf Hitler. På hemsidan finns också mängder av urklipp från utländsk NATO-kritisk press där den serbiske presidenten och det serbiska folket får omvärldens stöd. NATO:s hemsida rapporterar om flyganfall med stor precision. Där framhålls att endast militära mål är legitima och om övergrepp utförda av serbisk polis och militär.

Likheter och skillnader med Gulfkriget
I likhet med det konventionella kriget kan man också tala om strategier när det gäller psykologisk krigföring:

- Liksom vid Gulfkriget vill NATO ge omvärlden ett intryck av sammanhållning, enighet och kraft och förmedla en ren bild av kriget. Vi ser mycket bilder på startande flygplan och krigsmateriel. Det är kartor som rullar fram på TV-skärmen med krevader som blossar upp. Man undviker bilder på drabbade människor - soldater och civila. Det nakna kriget vill man hålla på avstånd. Uttalandena kommer från högkvarteret i Bryssel, sällan från militärer på plats. NATO:s strategi kännetecknas även av att man söker personifiera motståndaren. I likhet med Saddam Hussein under Gulfkriget så utpekas nu Slobodan Milosevic som det ondas rot och orsak. Det är inte Serbiens folk man bekrigar, utan dess regim. Serberna vill å sin sida få konflikten att framstå som en kamp mellan David och Goliat. Man försöker stärka hemmaopinionen genom att framhålla omvärldens försök att undergräva det serbiska folkets rättmätiga krav på identitet och självkänsla, säger Göran.

Likheterna med Gulfkriget får emellertid inte dras för långt. Dels var rapporteringssituationen där en annan än den är i dag, dels finns hos journalisterna i dag en större medvetenhet om den egna utsattheten i krigslägen, dvs risken att bli en aktör. En diskussion förs om problemet inom mediekulturen och journalisterna är noggrannare än tidigare med källkontroll och källhänvisning.

- Under Gulfkriget vallades utvalda journalister i grupp, i sk pooler, för intervjuer med på förhand utvalda militärer som visades upp och uttalade sig enligt förutbestämda direktiv. Krigsområdets geografiska avlägsenhet och otillgänglighet samt språkliga och kulturella svårigheter gjorde det den gången lättare för militären att styra medierna. Även om inte journalisterna har direkt tillträde till krigsskådeplatsen denna gång heller så är platsen mera lättillgänglig och intervjuer av ögonvittnen möjliga. Men vi får inte glömma att journalister också är människor. Det är betydligt svårare att förhålla sig "nollställd" i rapporteringssituationen under ett krig än i fred, särskilt då den egna nationen är indragen, säger Roland.

Informationsåtgärder - ett område med många definitioner
I den allmänna debatten har begreppen informationskrigföring och psykologisk krigföring blivit något av modeord. På forskarsidan vill man begränsa begreppet informationskrigföring till åtgärder under kris eller krig som syftar till att störa motståndarens information och/eller informationssystem. Det kan i praktiken betyda bombningar av telestationer eller försök att tränga in i, påverka och kanske förstöra motståndarens datorsystem. Psykologisk krigföring handlar mer om övertalning - att med hjälp av ord, ljud och bild få fiendesoldater och en fientligt inställd befolkning att förlora motståndsviljan. Informationen kan ha karaktären av propaganda, desinformation, rykesspridning eller hot och löften. Instrumenten för att påverka tankar och sinnen kan i praktiken bl a vara flygblad, radiosändningar och tidningar.

NATO har sedan länge visat ett stort intresse för psykologiska aktiviteter (PSYACT).
- Inom NATO skiljer man på olika typer av psykologiska aktiviteter som inordnas under samlingsbegreppet psykologiska operationer, PSYOPS. En del ser PSYOPS som den fjärde stridskraften, vid sidan av mark, flyg och marinförband, säger Paula Stenström som studerar området vid SPF, i samarbete med Informationskrigsföringskansliet vid Försvarshögskolan.

För NATO:s psykologiska operationer finns tre övergripande mål: att i krig eller fred försvaga fiendens försvarsvilja, att förstärka lojaliteten hos vänligt sinnade aktörer och att få sympatier från neutrala aktörer. Psykologiska operationer delas in i tre områden: en strategisk, en konsoliderande och en stridsrelaterad. På senare tid har NATO även definierat ett fjärde område: psykologiska aktiviteter till stöd för internationella fredsoperationer. Sistnämnda område ska ses mot bakgrund av NATO:s ökande engagemang i fredsbevarande operationer.

Den strategiska nivån bestäms på regeringsnivå i respektive medlemsland. Åtgärderna kan vara politiska handlingar riktade mot vänligt, neutralt eller ovänligt sinnade nationer, i syfte att undergräva försvarsvilja eller stärka sympatier. Målet med den konsoliderande verksamheten är att vinna lokalbefolkningens stöd och samarbete i landet där man befinner sig. På denna nivå, liksom på den strategiska, pågår åtgärder även i fredstid. Den stridsrelaterade verksamheten är främst riktad mot fientliga soldater och civilbefolkningen under krig. Ansvaret ligger hos operativt ansvariga militära beslutsfattare och målet är främst att undergräva moralen hos fiendesidans soldater, samt att minska civilbefolkningens stöd för dessa.

- PSYOP handlar om mer än flygblad och radiosändningar till avgränsade målgrupper. NATO genomför även informationskampanjer som påminner om vanlig PR eller marknadsföring. Under konflikten i Bosnien lanserade NATO ett ungdomsmagasin som gick ut till alla befolkningsgrupper i området. Där blandades nöjessidor med information om NATO:s uppdrag. För att göra barnen uppmärksamma på faran med minor så delade man ut serietidningen Stålmannen med ett pedagogiskt innehåll. Planer fanns också på att sända den amerikanska serien Baywatch i regionen, med NATO-information i pauserna. Syftet är förstås att få civilbefolkningens stöd, säger Paula.

Enligt den amerikanska tidningen Washington Post (990422) har NATO under april släppt flygblad över Serbien. I vissa av flygbladen framhölls att president Milosevic äventyrar det serbiska folkets framtid, i andra ombads befolkningen att lyssna till NATO-utsändningar på radio. Åtgärderna tycks inte fått avsedd verkan, meddelar tidningen. De föreslagna radiofrekvenserna var blockerade av den serbiska statsmakten och flygbladen har bemötts med löje av befolkningen.

- Vem som vinner kriget på Balkan, militärt och politiskt, vet vi faktiskt inte i dagsläget. Vem som vinner det psykologiska kriget vet vi ännu mindre, säger forskarna på SPF.

Martin Arkel är informatör vid Styrelsen för Psykologiskt Försvar