1999-10-20 kom rapporten från Arbetsgruppen för grundorganisationsförändringar inom Försvarsamakten. En lång rad förband föreslås bli nedlagda med omfattande konsekvenser för befolkning och regioner. Arbetsgruppen redovisar de riktlinjer den fått av regeringen för sitt arbete.

Under rubriken försvarspolitiska aspekter står det:
"... kravet på försvarets folkliga förankring skall inte vara dimensionerande för utformningen av den grundorganisatoriska strukturen".

Grundorganisationen skall tydligen enligt regeringens mening inte ha någon koppling till samhället i övrigt eller till befolkningsstrukturen.
Varför går regeringen från folkförankringen i riktlinjerna och varför använder styrgruppen ändå befolkningsunderlaget som argument när det gäller Stockholms- och Göteborgsområdena?
Den del av folkförankringen som tar sig konkreta uttryck genom alla de människor som på frivillig grund ställer upp och tillför Försvarsmakten arbetsinsatser och engagemang behandlas mycket fåordigt i styrgruppens rapport. Militärdistriktenheter skall ha samverkansuppgifter med kommunerna. De skall "stödja de frivilliga försvarsorganisationerna" samt "utbilda, vidmakthålla och utveckla hemvärnet". Hur blir det med de frivilliga i marinen och flygvapnet för övrigt?
Styrgruppen konstaterar "dessa grupper (enheter?) kommer således att ha viktiga uppgifter för folkförankringen". Så var den detaljen uttalad!
Från politikerhåll bedyras värdet av ett folkförsvar och betydelsen av hemvärn och övriga frivilliga krafter. Det finns dock en underton att de frivilliga krafterna inte riktigt hör hemma i den nya försvarsmakten. Är det verkligen så? Vad menar egentligen regeringen, försvarsledningen (där för övrigt Rikshemvärnschefen inte ingår) och nu senast styrgruppen? Finns det någon enda i dessa "höga" kretsar, som arbetar och lever med hemvärnets och frivilligförsvarets vardag?
I de stora förändringar, som förestår torde det vara av större betydelse än någonsin att ha folket med sig. Skall Sverige kunna återta och anpassa måste det kunnande och de nätverk frivilligkrafterna står för minst hållas intakt. Menar man allvar med att hemvärn och frivilligrörelse skall finnas och verka måste detta komma till tydligare uttryck i Försvarsmaktens framtida organisation än vad styrgruppen (med regeringens goda minne?) meddelat.
Dimensionera militärdistriktsenheterna i sådan omfattning och med sådan kvalitet att det i framtiden verkligen blir fullgod utbildning för fotfolket. Vari-från skall man för övrigt ta militära instruktörer, när det är 20 mil till närmaste regemente?
Låt det klart framgå att de föreslagna utbildningsplattformerna, skolor m m har ett tillikauppdrag i sin verksamhet: att bereda hemvärn och frivilligförsvar stöd och utbildning. Helhetssyn är ju ett honnörsord - gäller det inte frivilliga contra yrkesfolk och värnpliktiga?
Gör nu någonting bra av vår nya försvarsmakt. Slösa inte med felaktiga beslut bort de resurser hemvärn och andra frivilliga tillför vårt lands försvarsförmåga.

Liv Lindholm är förbundslottachef vid AFF, Skåne