Förste krigsarkivarien Lars Ericsons nya bok om Medborgare i vapen ligger framför mig. Ericson fullföljer en fin tradition bland Krigsarkivets forskare, bland vilka flera med stor framgång rört sig i den breda gråzonen mellan forskning och folkbildning, Två självklara namn är Birger Steckzén och framför allt den alltjämt outtröttlige giganten Alf Åberg.
En bok om värnplikten kommer mycket lämpligt just nu, när de som ansvarar för det svenska försvarets framtid med kuslig framgång håller på att rasera en mer än hundraårig grundpelare för både försvarsorganisation och försvarsmedvetenhet, den allmänna värnplikten. Därav den kanske något melankoliska rubriken på denna anmälan.

Lärorikt och nöjsamt
På frågan om hur gammal värnplikten är finns flera svar. Sedan gammalt har man ofta velat se värnplikten som uppföljning av en gammal tradition om folkuppbåd mot en yttre fiende, när vårdkasarna i den mörka natten fungerade som inkallelseorder. Ericson är mera modest i sin tidsbestämning. Han daterar uppkomsten till en händelse på Gotland 1811, då ett antal män på Fårö bestämde sig för att utan ersättning samlas varannan söndag för att repetera vad de lärt om vapnens bruk.
Boken är inte bara informerande och lärorik. Det finns knappast någon aspekt av värnplikten som inte får sin belysning. Från värnpliktens allvarliga bakgrund, till dess sociala och mänskliga sidor. Till de senare hör även dess återspeglingar i folkhumor, i bild, konst och litteratur. Inte minst den till åren något komne kan med nöjsamt igenkännande läsa om den värnpliktige i film, litteratur och musik. Små sanna bilder ur den värnpliktiges verklighet kan både krydda framställningen och belysa en del av systemet. Både markan och spöet och buren finns med. Vi får t ex veta att vpl Tage Erlander den 2 maj 1922 kom för sent tillbaka till sitt regemente efter permission och fick ett arreststraff. Vi får också veta att episoden inte redovisas i hans memoarer.

Försvar av demokratin med auktoritärt system
Ericsons bok är en i bred totalöversikt av värnplikten, både som institution som och miljö. På gott och ont. Bredden förtjänar både kritik och beröm. Den ger ett relativt begränsat utrymme åt varje moment. När man lägger ifrån sig boken är det med en känsla av att det måste finnas mycket mer att säga.
På en ideologisk nivå belyses värnpliktens dubbla förhållande till demokratin, både som ett försvar för den demokratiska staten Sverige och som ett i grunden auktoritärt, och därmed demokratiskt tvivelaktigt system. Den senare aspektens hantering belyses i ett kapitel om värnpliktsinflytandets framväxt som började med mathållning, trivsel och sociala frågor och utvecklats till värnpliktsråd och årlig värnpliktskongress sedan 1970.
Boken kan tjäna som utgångspunkt för att granska och reflektera över varför värnplikten inrättades, vilka motiven för att utveckla och bevara systemet har varit, vilka speciella värden - strategiska lika väl som medborgerliga och andra - som man tillskrivit värnplikten. Till slut också hur dessa värden bedömts, när vi står inför systemets sönderfall eller avveckling. (Jag är medveten om att den sista meningen är en kontroversiell tolkning av dagens verklighet.)

Från trög start till massuppbåd
Författarens underlag och reflexioner kring dessa teman är spridda över många olika kapitel. Tillkomsten av det moderna värnpliktens föregångare, beväringen, skedde under intryck av både götisk patriotism och utkämpade krig och av massarméernas uppkomst under de franska revolutionskrigen. Men bönderna representerade det ekonomiska förnuftet - vem skulle sköta jorden och försörja kvinnor och barn, när männen var borta? Det antyder ett resursfördelningsproblem som i olika former alltid följt värnpliktsförsvarets utveckling. Beväringen utvecklades till en början vid sidan om indelningsverket från Carl XI:s dagar. Att det gick trögt och ibland tedde sig föga trovärdigt visar ett citat från en rysk försvarsattaché: "Sverige har ingen armé - det har en vaktparad".
Via olika reformer under 1800-talet fann värnpliktssystemet efter många segslitna politiska långbänkar sin definitiva struktur 1901. Den prövades i en första stor mobilisering under unions-krisen 1905. Dess omfattning och betydelse kulminerade under de båda världskrigen. Omkring 8 miljoner svenska män har genom åren utbildats för att avskräcka aggressiva grannar och för att, i yttersta fall, kunna döda och dö i patriotisk pliktuppfyllelse. Det innebär att endast få samhällsinstitutioner - skolan, kyrkan, sjukvården - under de senaste 200 åren har berört så många medborgare som värnplikten.
Slutkapitlet har rubriken Värnplikten satt under debatt, 1990-talet. Det ger en koncentrerad sammanfattning av det aktuella debattläget, dominerat av samhällsekonomiska och militärtekniska faktorer. Inte ens inför dagens hotfulla läge i försvarsfrågan sviker författarens osentimentala distans i förhållande till sitt ämne. "Hur långt och i vilken riktning den fortsatta marschen bortom nästa sekelskiftes vägkrök leder återstår att se."