LITTERATUR  Bilder
Bo Hugemark:
Landet utan identitet

"Orienten börjar i Swinoujscie" Med detta Churchillcitat började Kjell Albin Abrahamson sitt anförande vid Pax Baltica-konferensen 1993. Efter att vältaligt ha vederlagt detta påstående som inte längre giltigt efter Sovjetsystemets fall kom han fram till slutorden "… inte Orienten men det nya Europa börjar i Swinoujscie." Han konstaterade också att Europas framtid var beroende av kunskap om förhållandena i detta nya Europa.

Den kunskapen är en bristvara, inte minst i Sverige, som har svårt att komma ur ett halvsekels syn på Östersjön som en vallgrav. Kanske är okunskapen ännu äldre än det kalla kriget. Vände sig svenskarna kanske åt annat håll efter att ha förlorat de baltiska provinserna 1719 och den östra rikshalvan, Finland, 1809? Men givetvis ökade det kalla kriget och järnridån kraftigt vår okunskap.
Kjell Albin Abrahamson strävar oförtrutet att lära oss. 1997 utkom på Fischers förlag Polen - Diamant i aska. Det var en kärleksfull skildring av ett land med en stark nationell identitet, med en dramatisk och blodig historia - ofta sammanvävd med Sveriges - och med en stark framtidstro, ett land på väg in i de västliga gemenskaperna. En bok fylld av intressanta fakta och roande iakttagelser och anekdoter, en bok som gav insikter i historia, kultur och vardagsliv. Allt berättat med Abrahamsons oefterhärmliga stil; man tycker sig hela tiden höra den fängslande radiorösten, ibland trivsamt kåserande, ibland bitande ironisk när han gisslar västliga, inte minst svenska, vanföreställningar och oarter i umgänget med detta vårt grannland. Boken har kommit i en nyutgåva i år.

"Jag är härifrån"
I år är har också turen kommit till en av Polens grannar i öster, med boken Vitryssland - 89 millimeter från Europa. Det handlar om en stat som tidigare i historien hetat Västrus, Litauiska Rus, den litauisk-ryska staten, Liatuiska Storfurstendömet, Rzeczpospolita, Rysslands västra region, de nordvästra provinserna, Västryssland, Ryssland, Litbel (litauisk-vitryska sovjetrepubliken), Vitruthenien, Vitryska socialistiska sovjetrepubliken och nu Respublika Belarus. Författaren sätter ett frågetecken för om det är slut med namnbytena. Bland annat för att vitryssarna saknar nationell identitetskänsla. Det är delvis ett resultat av långliga tiders utsatthet för krig, erövringar och gränsändringar. När beväpnade män kom om natten och frågade efter identitet sade de inte polack eller vitryss utan "jag är härifrån".

Beundran och förfäran
Om Kjell Albin Abrahamson i Polen-boken skrev med verklig hemkänsla (han är gift med en polska och bodde i Polen i 10 år) är han i Vitryssland alldeles uppenbart en främling, nyfiken och undrande. Även beundrande inför de ändlösa slätternas skönhet, de glittrande fågelrika våtmarkerna, vänliga människor, konstnärer som Chagall, Repin, Malevitj och Pen.
Dock framstår författaren - på goda grunder - som ännu mera förfärad. Ett elände som drabbat landet är Tjernobyl-katastrofen. Kraftverket ligger i Ukraina (det heter Tjornobyl med tonvikten på första stavelsen på det landets språk), men dess nedfall drabbade främst Vitryssland. Kjell Albin Abrahamson har rest runt i det värst nedsmittade området, den s k Förbjudna zonen, och besökt det stora cancersjukhuset utanför Minsk. En skakande läsning. Till råga på allt är Belarus omgivet av "kärnkraftverk av sämsta sort", Ignalina, Smolensk och Tjornobyl (som i dessa dagar återstartar en reaktor). "Runtom hörnet väntar redan nästa katastrof", konstaterar författaren.

Europas värsta polisstat
En katastrof är redan för handen och förvärras för varje dag, landets regim med den förskräcklige presidenten Aljaksandr Lukasjenka, en uppenbart kejsarvansinnig person som helt avbrutit det självständiga Vitrysslands första blygsamma steg mot marknadsekonomi och demokrati. Han är också besluten att göra slut på självständigheten genom att sluta sig till Ryssland, till sist återskapa Sovjetunionen, vars president han antagligen aspirerar på att bli. Han har uttalat beundran för Hitler, han reste till Belgrad under Kosova-kriget och gav sitt stöd åt Milosevitj, han odlar en personkult av stalinistiskt slag. Denne man som både brutit mot grundlagarna och är vanlig kriminell och som skapat Europas värsta polisstat, han är ohyggligt nog demokratiskt vald och populär i breda lager. Det beror säkert till del på bristen på nationell identitet. Men också på den kollektivism som skapades under sjuttio år av socialistiskt styre.

Hopp på sikt
Bokens titel anspelar på den spårviddsväxling som sker i den vitryska staden Brest vid polska gränsen och som ofta får symbolisera västerlandets yttersta gräns. Men Kjell Albin Abrahamson anser att Vitryssland trots allt hör till väst och att vitryssarna inte är "för alltid förlorade i en sövande sovjetisk mentalitet." Men den polsk-vitryske författaren Sokrat Janowicz säger i bokens slutkapitel om denna mentalitet: "Lösningen finns bara på kyrkogårdarna. Antalet homo sovieticus minskar hela tiden. Redan nu finns en generation som föddes i Belarus och inte i Sovjetunionen. Förr eller senare kommer Vitryssland att dras till det övriga Europa."
Inför den utvecklingen är Kjell Albin Abrahamsons bok en utomordentlig introduktion av ett fascinerande land. Men boken visar också på mycket som kan få utvecklingen att gå dramatiskt överstyr desförinnan. Författaren tecknar inga undergångsscenarier. Men om de skulle inträffa är boken också en ovärderlig källa till att förstå varför.

Bo Hugemark är Vårt Försvars redaktör